Mari Boine & Bugge Wesseltoft

Dela den här recensionen:

Att lyssna på Amame är som att stiga in i ett ombonat rum. Ett rum fyllt med närhet, klokhet och berättarglädje; där du kan meditera över lågmäld kamp och rofylldhet. Mari Boine, tillsammans med norske pianisten Bugge Wesseltoft, har skapat musik som är stillsamheten personifierad. Som lyssnare blir man inspirerad och uppfylld av ett lugn.

De två norska storheterna har här gjort bedövande vacker musik. Vacker utifrån det atmosfäriska och patosfyllda. Det är sång och pianospel (med lite rytmiska inslag här och var), där tradition och framåtrörelse existerar i samma andetag. Andetag bort från stim och brus.

Man hör samiskhet och folklighet i sången, samt drömska och stämningsmättade pianotoner med en grund i nordisk jazz. Lyssnar man riktigt noga anas det vissa klanger i sången som skulle kunna komma från nordamerikansk ursprungsmusik. Eller varför inte en dämpad Neil Young?

Vidare finns en sinnlighet som är svår att sätta fingret på, men skulle kunna beskrivas enligt följande: Wesseltofts lyriska och återhållsamma spel i förbund med Boines sköra och karaktärsfyllda röst skapar ett ryktbart ”det”.

Vi vet att Boine har en kraft i sin röst. En jordisk och andlig kraft som tar tag i lyssnaren. Men det milda och stillsamma – som är framträdande på detta album – har också en kraft i sig. Vis och gedigen.

Amame är en färdplan över en meditativ förkovran. Boine och Wesseltoft kommunicerar mogenhet, kärlek och harmonisk dramatik. Genom musiken kreerar de ett djup för lyssnaren att kontemplera över.

En mycket bra skiva!

[Släpps 29 september.]