Mari Boine

Dela den här recensionen:

Efter förra årets nedtonade och närmast smärtsamt vackra duoplatta Amame, med pianisten Bugge Wesseltoft, är världsmusikens samiska urmoder tillbaka med fullt band och plattan Alva som på nordsamiska betyder ”energi”, ”mod” eller ”viljestyrka”.

Med sin unika stil som kombinerar folkmusik, pop, jazz och elektronisk musik med en egen variant av jojk har Mari Boine skrivit mot ett inre och ett yttre förtryck sedan debuten med Jaskatvuođa maŋŋá, ”Efter tystnaden”, släpptes 1985. 

Hon har inspirerat generationer av yngre artister, Sofia Jannok, Ánnámáret och Maxida Märak. På nya plattan är det samiska artisten Ella Marie Hætta Isaksen som gör den oerhört vackra Lean dás, ”Jag är alltid här”, tillsammans med Mari. 

Sedan förra skivan har Boine även hunnit med att bli folkkär genom sitt deltagande i norska motsvarigheten till Så mycket bättre, Hver gang vi møtes.

På Alva finns den sorgstungna Mu eadni, sången till hennes mamma. Till Anárjohka, älven som rinner genom hennes hembygd. Här finns uppmaningarna att fortsätta dansa, ta fram och andas ut de historier som ber om att få berättas. ”Dánsso fal, mu váhkaran / Dánsso váivviid dobbánit.” Fortsätt dansa mitt yngsta barn, dansa bort sorgen.

De vokala och instrumentala stämmorna tvinnas in och ur varandra och bildar en elastisk terräng för Mari Boines på samma gång rotade som svävande, eteriskt allomfattande röst. Skivan har ett vidareutvecklat electronica-sound jämfört med plattor som Idjagieđas från 2006, Cuovgga áirras / Sterna paradisea från 2009 eller Mari Boines första engelskspråkiga platta See the woman från 2017.

Ofta, som i Várjalivččet min vuolláneames, är det på samma gång tungt och skirt, på det sätt som har kommit att bli Mari Boines skiljemärke. 

Liksom till förra plattan Amame har Boine jobbat med texter av samiska poeter och författare. På Alva är det Nils Aslak Valkepää, Kerttu Vuolab, Rauni Magga Lukkai och Karen Anne Buljo som står för texterna vid sidan av Mari Boines egna. 

I Karen Anne Buljos Rohkos, ”En bön”, sjunger Boine i en uppmaning till ”vår fader”, solen, att skydda barnen, att ge dem ljus och vatten. Det är en uppmaning som i dagens värld faller i sorgdränkt, bloddränkt jord.

Alva är en oändligt vacker och vemodig skiva. Stark som de oöverblickbara markerna, älvarna, städernas ljus och mörker de är komna ur. Mari Boine diktar i och genom alla sina tider och gör musik som är samtida och tidlös. Fylld med kraft och skönhet.