Erika & Cecilia

Dela den här recensionen:

På sin fjärde cd-skiva fortsätter de båda väl-meriterade musikerna, Erika Lindgren Liljenstolpe på fiol och Cecilia Österholm på nyckelharpa, sitt fördjupande låtspel. Med sitt tidiga utgångsläge i den uppländska folkmusiken har de under många år odlat ett brett och äldre svenskt traditionsspel som utvecklat deras samspel i tyngd och detaljskärpa. Deras innovativa förmåga att bygga stämningar bildar också övergångar in i närbesläktade musikaliska former och uttryck. Variationen i spelet av gammellåtar och närheten till äldre konstmusikaliska grepp ligger jämsides med kvaliteten i deras eget inträngande låtskapande.

Det slagkraftiga öppningsnumret som också bär den nya skivans namn ingår i Hugo Alfvéns Dalarapsodi där Djävulspolskan efter Viksta-Lasse briserar i en kort symfonisk apokalyps. Samma explosiva styrka präglar också den version Erika och Cecilia skickligt iscensätter. Nyckelharpans dominerande tonmuller lägger sig över fiolens sirligt lågmälda polskekrus, långsamma och snabba stråk växlar. Ett häftigt arrangemang fyllt av kontraster mellan instrumentens olika tonala kvaliteter i ett särpräglat framförande.

Den nya skivan är inspelad vid flera tillfällen under olika akustiska förhållanden med en bred nyansrik repertoar, både instrumental och vokal. Traditionsspel och egna låtar växlar, texter av Bo Setterlind och Nils Ferlin har plats i duons egna tonsättningar. Titlar som Jämmerdalen och Dimmornas kaj ger fantasin spelrum. Deras egna brudlåtar som tillägnas vänner är fyllda av den känsla och uttrycksfullhet som sådana tillfällen behöver. Skivans avslutande nummer med sin upprepningsform skulle kunna pågå tills ett minimalistiskt transtillstånd inträder.