Mark Dresser Seven

Dela den här recensionen:

Kontrabasisten och kompositören Mark Dresser är en kreativ snubbe. Från Anthony Braxton till Arcado String Trio, från John Zorn till Joe Lovano, och från trumslagaren Alex Cline till hans Wilco-bekanta gitarrbrorsa Nels Cline. Denna Los Angeles-katt har lirat på andras plattor i fyrtiotalet år och därtill gjort album i eget namn nästan lika länge.
Ain’t nothing but a cyber coup & you är andra albumsläppet i formatet Mark Dresser Seven, där Dresser har sällskap av träblåsvirtuosen Marty Ehrlich, flöjtisten Nicole Mitchell, trombonisten Michael Dessen, pianisten Joshua White och batteristen Jim Black. Violinisten Keir GoGwilt är ny i sällskapet där han ersätter David Morales Boroff. Tillsammans varvar septettens medlemmar det uppsluppet lekfulla med ett allvar som manar till eftertanke. Kanske till och med självrannsakan.
Albumtiteln talar om svärtan som finns bakom den glättiga fasaden i vår samtid. Maktens manövrar, naturkatastrofer som negligeras, föraktet som tittar fram ur det fördolda, tid och lust som obemärkt stjäls från oss, under vårt eget insisterande. Musiken illustrerar allt detta på ett föredömligt vis, med ett direkt tilltal. Dresser passar också på att hylla kollegorna/förebilderna Arthur Blythe och Butch Lacy med varsin komposition.
Titelspåret andas samma sociala patos och eld som vi kunde finna hos en Charles Mingus. Dylika konstnärliga yttringar är minst sagt välbehövliga. Vill det sig illa rör det sig om en kupp vi vanliga människor redan håller på att förlora.