Vidya

Dela den här recensionen:

Sångerskan Vidya släpper sin tredje skiva som hon beskriver som ett slags fortsättning på förra skivan, The papillon. Då hade hon förlorat sin biologiska mamma, nu har hon även förlorat sin svenska mamma och dessa upplevelser bildar ett slags grund för musiken på nya skivan. Inte så att musiken bara är sorgsen, långt ifrån. Snarare är det en existentiell utgångspunkt och hon har burit med sig Rumis ord, här på engelska: ”Out beyond ideas of wrongdoing and rightdoing, there is a field. I’ll meet you there. When the soul is down in that grass, the world is too full to talk about.” 

Åtta låtar har hon skrivit med detta som utgångspunkt, två tillsammans med engelske gitarristen Rob Luft, som hon också producerat skivan tillsammans med. Ett fruktbart samarbete där resultatet skimrar vackert i olika stämningar. I centrum Vidyas starka röst, med ett personligt och spännande tonspråk. Till det ett rikhaltigt gitarrspel som får en hel del utrymme att vindla iväg på äventyr. Sångerskan spelar själv Rhodes-piano och för de stabilt svängiga rytmerna står Magnus Bergström på kontrabas och Jon Fält på trummor. I centrum är förstås Vidya själv med sin suggestiva sång, men vilket bra band hon fått ihop till som skapar den våg hon kan surfa på.