Polobi & The Gwo Ka Masters

Dela den här recensionen:

Med en skrovlig stämma, djupt nedsänkt i Guadeloupes musikaliska traditioner, sjunger 69-åringen Polobi på sitt eget unika vis på Abri cyclonique. Hans rötter möter det elektroniska och lite dubbiga som producenten Liam Farrell aka Doctor L trixar fram. Det är en ofta loj men ändå lågintensiv ljudvärld, stundtals inte så långt från 1970-talsreggaens attityd (hör Okipayason) men uppdaterad till 2023. Om det är någon annan artist jag kommer att tänka på när jag hör Polobis pratsång så är det Lee ”Scratch” Perry. Den ivrigt plockande kontrabasen kommer från ett helt annat håll, och de elektroniska ljuden minner om befriad jazz eller nutida improvisationsmusik.

Polobis släktband leder tillbaka till slavarna, och Polobi trakterar de djembé-liknande gwo ka-trummorna. Trummor, rytmer och mässande röster har följt Polobi åt sedan unga dagar, då han fick en uppenbarelse när han bevistade sin första lewoz, en sammankomst där hjärna, ande och kropp kommunicerar utan skiljelinjer. 

Det resulterar här i en spännande musik, som bara flyter fram i sin egen takt, utan att ha anspråk att nå några hitlistor. Den bara existerar, i sitt eget musikaliska universum.