Garmarna

Dela den här recensionen:

Garmarna är ett av de mest ikoniska banden inom modern svensk folkmusik, inte minst internationellt. De är också en grupp som aldrig stått stilla utan ofta har förändrat sitt uttryck, från den akustiska debuten via tunga, rockiga skivor till de elektroniska tolkningarna av medeltidsnunnan Hildegard von Bingens musik på det som länge verkade vara bandets sista utgåva. Traditionella låtar utgjorde dock alltid en väsentlig del av repertoaren.
När nu Garmarna återvänder med sitt första album på femton år är det förstås återigen med ett nytt sound. Det är fortfarande i högsta grad elektroniskt dominerat men musiken är snarare en lätt industriell electrorock än de högintensiva dansbeats som präglade föregångaren. För första gången är materialet i det närmaste enbart egenskrivet. Folkmusikelementet är betydligt mer nertonat än tidigare och lyser igenom enbart i vissa låtar. Melodiiinstrumenten är fortfarande vevlira och fiol men de är hårt processade, ofta närmast oigenkännliga. Det gäller även resterande instrument, inte minst trumljuden. Emma Härdelins klara röst är den enda konstanten genom åren i Garmarnas ljudvärld.
Även andra vokalister får här ta plats. I inledande Över gränsen medverkar rapparen Maxida Märak och singeln Öppet hav är en duett med Thåström och närmast en rockballad. Thåströms och Härdelins röster smälter ihop oväntat väl, men låten är ändå en av de svagare på 6. Det tog några lyssningar innan de riktiga topparna på skivan framträdde, och vissa låtar fastnar jag inte alls för. Den som förväntat sig en folkmusikrelaterad skiva lär bli en aning besviken, men Garmarna gör sin vana trogen något nytt. Det är en bra vana.