Etran de L’Aïr

Dela den här recensionen:

Med en råare ljudbild än andra Agadez-musiker som Mdou Moctar eller Goumour ”Bombino” Almoctar, vilka vi räknar till ökenbluesen eller den tuaregiska Sahara-rocken, har familjebandet Etran de L’Aïr genom åren etablerat sig som bröllopsbandet nummer ett i staden som fungerat som sista utpost mot den omgivande öknen. 

Etran de L’Aïr har funnits sedan mitten av 1990-talet men det var först 2018 som deras första album No 1 kom och världen fick ännu ett favoritband i regionen. Ett platta inspelad utomhus med ökensanden virvlande kring de kvicksilversnabba, lätta gitarrstämmorna. Den här flödande ökenbluesen har en direkthet och nerv som hittat sitt eget sound. 

På bandets tredje skiva 100 % Sahara guitar har Etran de L’Aïr för första gången gått in studio, i Portland, Oregon, och i Los Angeles. Fler gitarrer, körsång och en mer putsad ljudbild med mindre sandknaster mellan tänderna men med samma nerv och kärna i slagverksdrivet och gitarr-rankorna. Hundra procent humörsväng för folk med höstblues.