2022 närmar sig sitt obevekliga slut och därmed är det också dags att sammanfatta skivutgivningen, vilket vi vår vana trogen gör på vårt eget lite frisinnade vis. Ingen rangordnad lista från ett och till tjugo alltså, utan snarare en rad mer eller mindre fantasifulla indelningar i olika kategorier, där de skivor som gjort mest avtryck får peka ut vägen.
Den svenska jazzen tar vi oss an i en separat text och börjar här med området vi väljer att kalla svensk folk- och rootsmusik.
Vi unnar oss som alltid fulla friheter och lovar vare sig konsekvens eller rättvisa men väl en massa fantastisk musik att återuppleva eller upptäcka – så nu kör vi!
ÅRETS TRAD
Vågspel: I nöd och lust
(Egen utgivning)
Det är förstås att stoppa in en pinne långt in i ett lättretligt getingbo att ens våga utse något till årets ”trad”, för hur definierar vi ens ämnet, traditionell musik? Och att sedan välja ut vem som gjort detta allra bäst? Och menar vi ens ”trad” på ett förvaltande eller utvecklande vis? (Både och säger vi!)
Till på köpet har 2022 varit ett starkt år med rader av fina inspelningar av musik som vi känner hör hit: minns Pelle Björnlerts välfunnet betitlade Original, kolla in Josefina Paulsons just utgivna resa i den västmanländska spelmannen, insamlaren (och motorcyklisten) Ellen Lagergrens efterföljd, tänk duon Anders Rosén & Jonas Åkerlunds första volym med låtar efter Lejsme Per – Rent spel och klara fönster, solodebutanten Andreas Risans fiolskiva Moln och för guds skull också gitarrspelmannen Ian Carrs soloplatta med ”covers” av Traditional melodies of Dalarna, Sweden.
Så långt skivor av typen spelmanskivor – men hit kan också sägas höra lite större grupperingar, som den ypperliga Tjernlanden där kvartetten Anders Thunell, Olav Mjelva, Lasse Sörlin och Göran Månsson spelar härjedalslåtar i de mest skiftande uttryck, och trion Ulrika Gunnarsson, Mia Marine och Tina Quartey som på Södling sessions tar sig an det småländska arvet på nya vis.
Vi hade kunnat nämna betydligt fler här.
Men! Som årets tradskiva 2022 har vi valt ut något av en uppstickare och utmanare i sammanhanget. Av en duo som utsågs till årets nykomling på Folk & Världsmusikgalan 2018 (efter den självbetitlade debutskivan från 2017). På uppföljaren I nöd och lust visar Alice Klint och Kristin Kennemark – duon Vågspel alltså – upp ett vitt spektrum av djupaste musikalitet, där deras klassiska skolning lyser igenom men grunden och uttrycket vilar säkert i tradmusikens mylla.
Skivan formligen sprudlar och sprakar av energi, lust, driv och dramatik. Skickligt fiolspel och intimt samspel vilket på sina håll förstärks av fotstamp och utrop.
ÅRETS MIXMUSIK
Rostam Mirlashari: Rozhnak
(United Voice)
Tung kategori i år med flera starka utmanare, som Sirocco med den utsökta El faro, Tarabband med skivan Yekhaf, svensk-senegalesiska Wau Wau Collectifs nya, andra alster och Chicos Fritos säregna Ökenflamenco.
Men 2022 kom att bli veteranen och kämpen Rostam Mirlasharis år, och albumet Rozhnak från i våras kändes som det där stora skivprojekt han alltid haft i sig men först nu samlade sig till. Den baluchiska traditionsmusik som han blivit global ambassadör för får på samma gång en jordnära svensk folkton och en lyxig air av internationell gränslöshet.
ÅRETS SÅNGEN I FOKUS
Ulrika Bodén & Sofia Sandén: Sångsystrar
(Dalakollektivet Records)
Ursäkta den lite aviga benämningen men det kanske blir mer begripligt om vi pekar ut vilka som utmanade: allt från duon Hazelius Hedin med den ypperliga Silverdalen till Sofia Karlssons Sånger från broccolifälten. Från debuterande kvartetten Ljus och lykta till Malmöbaserade Lidija Dokuzovic Trios I’ve heard.
Men allra tyngst i år vägde ändå Ulrika Bodén och Sofia Sandén som i projektet Sångsystrar bjöd in en rad ytterligare musiker (Patrik Grundström, Petter Berndalen, Daniel Ek, Niklas Roswall) för att ge nytt liv och driv åt ett drygt dussin tradlåtar från olika källor. Kristallklart och härligt glimrande från första ton till sista.
ÅRETS INSTRUMENTALA BAND
Eriksson/Myhr/Malmström: För sola skin’ på tak
(Heilo)
Fortsatt lite klurigt med genreindelningarna – men här tänker vi oss ett samspelt band som gör instrumental musik som letar nya vägar medelst arr och sättning. Som Lekarerättens pigga och jazzigt drivna debutalbum där fiol och piano möter cittern och slagverk. Eller Trio Törns mer kammarmusikaliska stuk på Painting with polska, en sfär där också Daniel Reid befinner sig med sin utsökta skiva (och ensemble) Andrum.
Men till årets skiva i kategorin utses här trion Eriksson/Myhr/Malmströms första men knappast sista skiva För sola skin’ på tak, där gitarristen Thomas Erikssons utsökta kompositioner formats i nära, inlyssnande samspel med Helga Myhr på hardingfela och Anna Malmström på basklarinett. En skiva som vi återkommit till hela året. Oavbrutet suggestiv musik att båda vila till och att väckas till liv av.
ÅRETS STORA BAND
Spöket i köket: Kurbits & flames
(Gammalthea)
Jag hinner liksom aldrig räkna klart hur många dom egentligen är på scen, Spökena, men jag tror att dom brukar vara typ tio? Och det är alltid hejdlöst trevligt och roligt och svängigt och svettigt på ett varmt och inbjudande vis. Kapellmästare Nisse Blomster styr sitt brokiga manskap med trygg hand och skapar denna helt unika värld där en polska från Medelpad kan få vingar och sväva högt, högt över Atlanten.
(För transparensen: Spöket i kökets pianist Emma Engström har under året börjat arbeta för Lira med layout men vi anser oss kunna bortse från detta i sammanhanget.)
ÅRETS VOKALA
Trio Rop: Mellan oss
(Kakafon Records)
Den folkligt rotade vokalmusiken står som bekant stark i Sverige och årets utrop i genren är Trio Rops lika ömsinta som innerligt brinnande skiva, deras första fullängdsalbum. Ett gediget statement av och avstamp för trion Sofia Källman, Petrix Hessel och Elin Buxfeldt.
ÅRETS KLUBBIGASTE
Symbio: Endeavour
(Gammalthea)
Finns det ingen genre så får man väl hitta på en – när det nu finns en skiva som måste lyftas fram. Så vi kallar den årets klubbigaste, och det är tämligen ohotade som duon Symbio ror hem detta med skivan Endeavour – en fyrtio minuter kort tripp genom tidigare ohörda ljud- och rytmlandskap. Snyggt!
ÅRETS FOLKPOP
Kolonien: Till skogen
(Supertraditional/Cumbancha)
De svenska folkmusikakter som slår internationellt gör oftast instrumental musik men familjebandet Kolonien har fått in en rejäl fot på den nordamerikanska scenen genom att sjunga på svenska. Nya Till skogen satt långt inne men blev kvartettens klart finaste stund hittills.
ÅRETS FOLKROCK
Björn Gardner: Tre sultna mågar
(Galdr Fonogram)
Skillnaden mellan folkpop och folkrock kan tyckas hårfin men sitter i attityden och i betoningarna. På det akustiskt lätta (som hos Kolonien ovan) eller det elektriskt tunga. Som hos Björn Gardner. Hans andra skiva är en innerlig, ambitiös resa med blinkningar bakåt till band som Träd gräs och stenar men också till brittisk folkrock och svensk balladkonst. Psykedeliskt och tungt men också avskalat och skört.
ÅRETS NYKOMLING
Furuhill: Får vi bjuda?
(Bäcka Records)
Varken duvungar eller gröngölingar var och en för sig, men som kvartett är Furuhill ett färskt projekt med bara några år på nacken och så det här minialbumet från i höstas bakom sig. Med bara sex låtar och 25 korta minuter väcker de stark lust att få höra mycket mer från sångerskan Agnes Åhlund, nyckelharpisten Samuel Fredy Lundh, cellisten Alexandra Nilsson och gitarristen Hampus Grönberg.
ÅRETS UPPROR
Samantha Ohlanders och Byalaget: Landsbygdsupproret
(Supertraditional)
Lika mycket en föreställning och ett tonsatt debattinlägg som en skiva och nog fick Samantha Ohlanders upp glesbygdsfrågan på agendan. Inte varje år en folkmusikskiva skapar debatt i rikspressen.
ÅRETS CROSSOVER
Sara Parkman: Eros agape philia
(Supertraditional)
Vi börjar nästan ta den Ohlanders närstående Parkman för given, inte bara den konsekventa kvaliteten i allt hon gör utan även att hon förväntas överraska och utmana (och förstås hamna högst på DN:s topplista i slutet av året). Vilket hon gör med nya skivan som efter Vespers mer sakrala tongångar senast närmar det mer köttsliga och sinnliga. En skiva om kärlek i dess olika skepnader, och vi älskar det förstås.
ÅRETS KAMMARFOLK
Lodestar Trio: Bach to folk
(Naxos World)
Brittiske violinisten Max Baillie, norske hardingspelmannen Olav Luksengård Mjelva och svenske nyckelharpisten Erik Rydvall tar med sig Bach och hans barockkompositioner på en åktur i nordisk folktradition. Lika friskt och fräscht som självklart.
ÅRETS ROOTS
Svante Sjöblom: Before it breaks
(Rootsy)
Skånske countrybluessångaren Svante Sjöblom träder här fram med idel egna låtar i utsökt nedtonade arr och generöst med blås samt gästvokalister som Sofie Livebrant och Sofia Karlsson. En lågmäld skiva som vuxit fram till en favorit, i konkurrens med skivor som Christer Lyssarides självbetitlade debut i eget namn, Old Tjikkos Hull och hår, Peder af Ugglas Go easy, Bosse Saxells Nattadopp och Rebecka Sandberg fräcka visitkort Ring mig (0739-81 25 03).
ÅRETS NORDISK-BRITTISKA
Siskin Quartet: First flight
(Eighth Nerve Audio)
En av årets verkligen allra starkaste skivor alla kategorier, men exakt vad skulle vi kalla just den här kategorin? ”Modern Nordsjötrad” hade kanske funkat? Skitsamma, kvartetten eller dubbelduon om man så vill Siskin Quartet består av Sarah-Jane Summers och Bridget Marsden på fioler, Juhani Silvola på gitarrer och Leif Ottosson på dragspel, och skivan bygger på ett flyttfågeltema i en mix av brittiska och nordiska tongångar men bäst är bara att luta sig tillbaka i favoritfåtöljen och bara lyssna helt förutsättningslöst. Varje låt är som en resa med fyra guider som pratar samtidigt men utan att någonsin prata i munnen på varandra.
ÅRETS SVENSK-SYDAMERIKANSKA
Liliana Zavala: Todos mis muertos
(Libelula Music)
Caro Luna: Un estudio sobre el amor
(Epidemic Sound)
Inte den numerärt största grupperingen måhända men med två superfina skivor under året där det enda rimliga blev att – ja, högst regelvidrigt – utropa ett delat utnämnande till Liliana Zavalas livfulla Todos mis muertos och Caro Lunas innerligt gripande Un estudio sobre el amor. Två skivor från året som bägge förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än de fick!
Texter: Patrik Lindgren, redaktör Lira
Vill du hänga med i allt som händer även 2023? Ge dig själv en Lira-prenumeration i nyårspresent! Läs mer här!
