Vi har tidigare hört deras röster samspela i folkmusikgruppen Ranarim. Nu släpper sångerskorna Ulrika Bodén och Sofia Sandén skivan Sångsystrar som ett duoprojekt med samma namn.
– Det har känts spännande och nytt att bara vara duo, berättar Sofia Sandén.
– Vi har inte bara arrangerat sångstämmorna utan också resten av musiken. Sen har de medverkande på skivan så klart lagt till sitt, men vi har gjort de större formerna.
De har båda inkorporerat sina bi-instrument i arrangemangen.
– Ulrika spelar dulcimer och autoharp i duon, och jag fiol. Vi har gjort flertalet spelningar på bara duo där vi har kompat oss själva med de instrumenten. Så det är en ny grej för oss och en utmaning. Ett steg i att våga lite mer, ta lite mer plats.
Varken Sofia Sandéns eller Ulrika Bodéns sång är tillkonstlad eller insmickrande. De använder sångrösten på ett väldigt direkt sätt.
– Ja, det finns en direkthet i folksången, säger Ulrika Bodén.
– Jag tror att det är en stor del av varför vi båda dras till folksång. Vi älskar verkligen att lyssna på inspelningar av de gamla tanterna och farbröderna, det är dit vi återvänder hela tiden. De sitter där och blir inspelade, och de berättar och pratar och sen plötsligt börjar de sjunga med samma röst som sin talröst! Det är inte som att de sträcker på sig och harklar och sjunger upp innan de börjar sjunga. De sjunger med den rösten de har utan att förställa sig. Som en fortsättning på det de berättar om.
Hur är det att sjunga ihop i en tradition där solosången ofta står i fokus?
– Det är härligt det! utbrister Ulrika.
– Det var någonting som sa klick redan första gången som vi sjöng ihop. Jag upplever att vi har hela vår solistiska frihet kvar när vi sjunger tillsammans. Men att sången dubbleras för att Sofia gör saker som jag aldrig skulle kunna göra med min röst, fast det känns samtidigt nästan som att det är min röst som gör det!
Sofia instämmer.
– Vi har ju kvar våra personliga uttryck, det är det som blir grejen, att vi möts i det. Vi jämkar inte ihop oss. Men det där tar tid att hitta fram till, för i början av ett samarbete tror jag man anpassar sig mycket. Som i en kärleksrelation där man i början kanske lyssnar in och anpassar sig. Nu känns vårt samarbete som en gammal relation där det är mer ”jamen, du får ta mig som jag är”. Vi håller inte på och ställer om. Det är så häftigt när man kommer dit.
text: Sunniva Brynnel
(ur Lira #2 2022 / hör låten Beda och trollen på spellistan Lira Lyssna!)
Musiker på skivan:
Ulrika Bodén: sång, dulcimer och autoharpa
Sofia Sandén: sång, femsträngad viola d’amore och tumpiano
Patrik Grundström: kontrabas och akustisk bas
Petter Berndalen: slagverk och klockor
Daniel Ek: harpgitarr, resonatorgitarr och tenorgitarr
Niklas Roswall: nyckelharpa, moraharpa och sång
