Bellmantolkaren Peter Ekberg Pelz släppte den 25 mars Dom dyrbaraste gåvor, den avslutande delen av tetralogin Döden ger liv!. Vi ringde upp honom för att prata om livet, döden och Bellman.
Tetralogin beskrivs som ditt musikaliska testamente. Vad vill du lämna efter dig musikaliskt?
– Jag har ofta vägrat spela in skivor och har ofta stoppat när man gjort inspelningar av mig och velat ge ut. Jag kände inte att inspelningarna var jag. Jag vill hellre vara i stunden, jag är en livemänniska. Men så har musiker sagt till mig att ”Skit i att du själv inte vill ge ut det, det finns de som kan ha glädje av att du lämnar någonting efter dig”. Därför kallar jag detta ett testamente.
Det stora spannet – och närheten – mellan liv och död i Bellmans sånger är det som tilltalar Peter Ekberg Pelz mest.
– Att Bellman vågar omfamna att vi är det här lilla fjunet, sandkornet i rymden. Det var på något sätt lättare att göra det på 1700-talet, alla umgicks ju med döden och många dog innan de fyllt tio. I vår tid finns det så mycket rädsla för döden. Det finns dessutom så mycket humor i Bellman och han beskriver saker så att de blir levande!
Peter Ekberg Pelz förlorade sin pappa som ung och detta har påverkat hans egen relation till döden, livet igenom. Att hans pappa också var cellist är anledningen till Ekberg Pelz egen förkärlek för cello och stråkmusik. I många av dessa Bellmantolkningar hörs hans röst ömsom talande, skrattande och sjungande dansa runt över ett stråkarrangemang.
– Varje dag när jag kom hem från skolan satt min pappa och spelade solocello. Ofta eftertänksamt. Han var öppen som ett barn och han satte sig i solstrålen och spelade om det var sol. Han ville få mig att spela cello och fiol, men jag grät för det gjorde så ont i fingrarna. Men jag blev förälskad i cellons ton.
Det var först i vuxen ålder som Peter Ekberg Pelz själv tog sig an musiken.
– Fan, jag var trettio år när jag gav mig in i det här på riktigt! Och det enda jag vill vara duktig på i musiken är att våga göra misstag. Leken och det busiga förhållningssättet fick jag säkert också från pappa.
Vad skulle du göra ihop med Bellman om du fått möta honom?
– Jag tror att jag hade haft fysisk kontakt med honom. Jag gör ofta så med människor, i alla fall innan pandemin … Jag håller i dem för att det ska bli ett sant möte. Och så skulle jag gärna ha varit med honom ut i naturen. Och varit med honom när han mötte kvinnor. Jag upplever att de flesta män verkar vara rädda för kvinnor, men det tror jag inte att Bellman var. Han hade en särskild kontakt med sin syster och sin mor. Det skulle jag varit nyfiken på.
Text: Sunniva Brynnel
Musiken ges ut digitalt och finns på de flesta digitala tjänster.
(ur Lira #1 2022)
