Jazzsaxofonisten Örjan Hultén frontar sin egen trio och kvartetten Orion. Båda rör sig över musikaliska och geografiska gränser. Senaste projektet är ett album med ena foten i Liberia.
Hej, vem är du?
– Jag är tenor- och sopransaxofonist, bandledare och kompositör. Jag är också fyrabarnspappa och Järvabo.
Var det självklart att du skulle bli musiker?
– Inte först. Jag hade inte vågat tänka tanken fullt ut, men min storebror pushade mig att gå vidare med en musikutbildning.
Vad är bäst och sämst med att vara frilansmusiker?
– Det är lite av en kliché, men det bästa är friheten. Det sämsta är att det är så osäkert.
Vad skulle du vilja förändra i musiklivet?
– Framför allt gagerna, de har stått stilla väldigt länge. När man har gjort en spelning eller ett större jobb vill man känna att man faktiskt får betalt för det arbete man utfört.
Vad jobbar du med just nu?
– Jag undervisar i saxofon och ensemblespel på Bollnäs folkhögskola, så just nu har jag lektioner på Zoom. Annars lever jag ett slags karantänliv. Jag planerar framtiden, gör i ordning min hemmastudio, övar och komponerar en stund varje dag. Det passar ganska bra, för jag hade en otroligt intensiv höst med mycket spelningar och Orions första USA-turné.
Från vad kommer din försörjning?
– Undervisning och konserter, så om det inte blir några spelningar på ett tag måste jag kanske tänka om. Jag hade turen att få en större Stim-utbetalning i mars, så det funkar bra just nu.
Hur har du drabbats yrkesmässigt av coronaviruset?
– Mitt i pandemin släppte Orion en skiva. Den blev försenad på grund av personalbrist i tryckeriet, och det är lite som att släppa skivan i ett vakuum. Och alla spelningar och turnéer fram till sommaren har blivit inställda.
När trivs du som allra bäst som musiker?
– När man precis har spelat klart ett turnégig och redan ser fram emot giget kvällen efter, och tänker på vad man ska testa och utveckla då!
Tror du att du kommer att vara musiker hela livet?
– Ja. Det är svårt att släppa det, men ibland känns det ganska ohållbart att vara musiker. Även när det går fantastiskt bra så kan man inte tjäna särskilt mycket pengar på det.
Vad är för- och nackdelarna med saxofon? Och om du tvingades välja ett annat instrument, vilket skulle det bli då?
– Jag kan störa mig lite på att saxofonen är så begränsad i registret, men det är ett starkt melodiinstrument och det passar mig. Det är också spännande att man kan förändra saxofonens röst så mycket. Saxofonen är uttrycksfull och fraseringsmässigt är det ett genialt instrument. Jag spelar mycket trummor, så det ligger nära till hands.
Du driver skivbolaget Artogrush sedan 2002. Vad har det inneburit för dig som musiker?
– Frihet! Jag kan tänka ut exakt vad jag vill göra och sedan ta det hela vägen från en grundidé i mitt huvud till en färdig skiva. Det är kul. Och man slipper vänta på att andra ska ge en klartecken att få göra en skiva.
Orion har just släppt albumet Liberia ballad tillsammans med en liberiansk sångare – vad är bakgrunden till det samarbetet?
– Vi var inbjudna till en svensk kulturvecka i Liberia i december 2018. Då gjorde vi några spelningar med Ernie Bruce, en klassiskt skolad jazzsångare. Det kändes kul, så jag fick en idé att han skulle skriva text till en låt. Sedan utvecklades det till ett helt album. Det är verkligen ett sidospår i kvartettens bana, men en spännande skiva och jag är jättenöjd!
Jenny Cleveson
Örjan Hultén
Ålder: 53 år.
Spelar: saxofon.
Bor: Järvafältet i Stockholm.
Har arbetat som musiker sedan: Min första betalda spelning var som 14-åring med min storebrors reggaeband.
Aktuell med: Orions femte album Liberia ballad som släpptes den 17 april.
