Den 9 mars äger den första upplagan av Stockholm Women’s International Jazz Festival rum. Festivalens producent, Silvia Sardeira, berättar om vikten av festivalen.
– I många storstäder runtom i världen finns det en Women in Jazz-festival och vi ville skapa en i Stockholm också! Alla bandledare på festivalen är kvinnor, men de tar med sig sina egna musiker och många av dem är män. Så det blir ett jämställt program i alla fall.
Silvia Sardeira är ursprungligen från Portugal men har bott i Sverige i nio år. Hon ursäktar sig för sin svenska, som undertecknad betygar mer än håller måttet.
Det är en endagsfestival – hur valde ni ut artisterna för ett så kort festivalprogram?
– Den italienska trummisen Cecilia Sanchietti är aktiv inom ett europeiskt nätverk som heter Women in Jazz och vi tyckte att det vore väldigt intressant om hon spelar på vår första festival. Sen älskar jag själv Hildegunn Øiseth från Norge, så henne ville jag verkligen bjuda in. Och Lina Nyberg som är ett av våra största svenska namn inom modern jazz. Sen fick Lina själv bjuda in en gästmusiker till sitt band, och det blev Silke Eberhard.
Silvia Sardeira gissar att det kommer att bli en blandad publik på festivalen, men att de flesta har jazzen nära hjärtat.
– Det här är ju inte som mitt andra projekt Jazz i Parken, med fri entré. Vi tar inträde, så publiken lär bli lyssnare som redan älskar jazz.
Varför är det viktigt att ha en jazzfestival som fokuserar på kvinnliga bandledare?
– För att vi har många bra kvinnliga kvalitetsmusiker som kanske inte syns så mycket på stora festivaler. De brukar inte vara huvudakter, utan festivalerna brukar ha tre–fyra manliga huvudakter. Så vi tror att en sån här festival behövs.
Årets festival huserar på Teaterstudio Lederman i Stockholm. Se till att även spana efter nästa års uppföljare, för då planerar Sardeira med team att bjuda in artister utanför Europas gränser.
Sunniva Brynnel
(ur Lira #1 2019)
