Bill Frisell Four
Maxim, Stockholm Jazz Festival 19 oktober 2024
”Da geh’ ich zu Maxim” är en strof/refräng ur en Franz Léhar-operett och det blev en maxim (levnadsregel) mot slutet av Stockholm Jazz Festival, som knappast kan kallas festival utan snarare torde heta jazzdagar med tanke på omfånget.
Näst sista kvällen av tio intar Bill Frisell Four den gamla revyscenen vid Karlaplan, med anor från 1940-talet, som just rustats upp för att husera konst och kultur. Det luktar nästan nymålat, och med ett osedvanligt bra ljud som kvitto på att de har gjort helt rätt.
Senast Frisell var i Sverige (sommaren 2022) var det som en sorts kompgitarrist till den store tenoristen Charles Lloyd ute i parken till Moderna Museet (där Don och Moki Cherry en gång ledde ord-, ton- och bildkonst-happeningar), fastän ett oförglömligt gig ställde det Frisell något litet i skymundan. Nu får han leda sin egen kvartett och framträda i egen rätt.
Fel: Frisell tycks inte trivas i rampljuset, åtminstone inte i det starkaste, utan ger frikostigt sina medmusiker lika mycket om inte mer utrymme än sig själv. Han har beskrivits som en lyrisk uttolkare av de för Förenta staterna signifikativa stilarna bebop, blues, bluegrass, country, appalachian, det som med en samlingsterm brukar heta americana.
Gruppnamnet Four är också titeln på senaste skivan (på anrika Blue Note) och det är ett riktigt superband han fått ihop: Gerald Clayton vid flygeln, Johnathan Blake bakom batteriet och Gregory Tardy, vars ton för övrigt påminner något om nämnde Lloyds, på tenorsaxofon och klarinett.
Kvartetten gör en habil och stillsam spelning: en kollektiv insats utan några större åtbörder. Ett par gånger hettar det till. Som i Hal Davids/Burt Bacharachs dänga What the world needs now is love (Dionne Warwicks kanske kändaste låt), lika sant i dag som 1965.
Att Frisell passerat sjuttiostrecket märks inte mycket av när han står på scenen och ömsom plockar skalor, ömsom river av riff, liksom försynt, på sin Fender Telecaster. Som det står på t-tröjan han bär på fotografiet i programbladet: ”Music is good”. For you, kan tilläggas …
Text: Rikard Rehnbergh
