Redaktionsbloggen

Backlura med Långbacka och Lundgren på Gamla Teatern. Bild: Rikard Rehnbergh

Lyriskt och kärleksfullt med Backlura

20 feb 2025

Backlura/Långbacka/Lundgren 
Gamla Teatern, Östersund, 18 februari 2025

Förutom att vara en idyllisk stadsdel i utkanten av Västerort i Stockholm är Backlura namnet på en trio vars musik kan beskrivas som finstämd, finurlig och lyrisk. Den enda skivan hittills från deras hand – Jussi Jussi Jussi, inspelad med rullbandspelare, i mono – innehåller jazzarrangemang av världstenoren Johan Jonatan Björlings kändaste örhängen och arior. 

Ett nytt album, berättar batteristen Daniel Fredriksson från scen, kommer i maj. Kärleken ska den heta och ”Kärleken” är också rubriken på konserten på Gamla Teatern i Östersund och kärleken till musiken, kamratskapet och livet råder mellan de fem musikanterna på scen.

Fem? Ja, till den nya skivan och konsertturnén har trion förenats med Lisa Långbacka på ackordeon och Isabella Lundgren på sång. Backlura/Långbacka/Lundgren bjuder på franska chansoner (Edith Piaf), en mexikansk ranchera (Paloma negra), ett klassiskt tyskt stycke (Fritz Kreislers Liebesleid), folkmusik (First time ever I saw your face), standards och americana. 

Oavsett språkdräkt står ordet och texten i centrum: lyriskt var ordet. Mest berör croonern Rufus Wainwrights hyllning till sin syster, Martha, även hon en firad vokalist och kompositör, som i Lundgrens finstämda tolkning (fastän nämnde Fredriksson står för samtliga musikaliska arrangemang) blir Till bror​.​​​​

Tobias Wiklund jobbar flitigt med sordinen och reverbet på trumpeten, skapar eko- och doo wop-liknande effekter. Det är roligt, det är finurligt; det ger trumpetspelet och musiken en påtaglig närvaro, en nerv. Nerven accentueras av en medveten betoning på tystnaden, mellan tonerna, på pauseringen. Och finurligheten spiller över på triospelet och frågan är om inte de instrumentella styckena med endast trion, som det första tillägnat Björn Henriksson, gammal trotjänare och artistbokare vid arrangören Jazz i Jemtland, är allra bäst.

Text: Rikard Rehnbergh


Fler recensioner

Annonser