På estländska ön Hiiumaa arrangeras sedan sexton år tillbaka folkmusikfestivalen Hiiu Folk. Hiiumaas svenska namn är Dagö. Jag flög till Tallinn, körde sedan till byn Rohuküla och tog därifrån en färja över till ön. Solen sken, vattnet glittrade och måsarna skriade … det kunde kanske varit Sverige om man blundade för de jordigt färggranna husfasaderna och branta taken som pryder många av de äldre husen på ön.
Hiiumaa är en glest befolkad ö. Jag for genom lågt växande skogar och en och annan äng på platta landskap för att nå festivalen.
Hiiu Folk är en alkoholfri festival och ett slags folkfest för alla som råkar vara i närheten av evenemanget – bosatta likväl som semestrande estländare. Det kändes som att vara på min hemstads Uddevallakalaset med Korröfestivalen dumpad mitt ibland skarorna. Fast i mindre tappning och utan buskspel.
För det negativa med en folkfestival som lockar alla möjliga sorters lyssnare är att jammen tycks utebli. De spelsugna festivalbesökarna lyste med sin frånvaro. Däremot känns det helt rätt att sprida folkmusik till den som kanske inte lyssnar på traditionell musik till vardags. Kul grej!
Gräddan av Estlands folkmusiker uppträdde under de fyra festivaldagarna 15–18 juli: vi hörde bland annat Curly Strings (ett band som nått popkändisstatus i Estland), Duo Ruut, Puuluup, Riffarrica och Mari Kalkun. Band från Lettland, Ukraina och Finland fanns också bland artisterna, och akustiska kvintetten Pásztorhóra från Ungern bjöd på party från scen.
Senare i höst kommer ett längre reportage från undertecknad om den estländska folkmusiken i dag och hur den tog sig hit efter Sovjets ockupation och andra stormakters närvaro längre bak i tiden – kopplingen till Sverige inte att förglömma!
Innan denna djuplodande artikel finns att tillgå kan ni med fördel kolla in dokumentären The singing revolution från 2006, som belyser estländarnas starka sångtradition.
Text och bild: Sunniva Brynnel
