Liras vårnummer 2025 ges ut den 21 februari och till det har vi som vanligt gjort ett soundtrack – numera som spellista. Du hittar den här tillsammans med våra presentationer av samtliga låtar!
Blir du sugen på att veta mer om musiken vi skriver om – beställ ditt eget nummer av Lira här, eller ännu hellre: prenumerera!
Låtarna finns att lyssna på enskilt här nedan – hela spellistan hittar du på dessa strömningstjänster:
TIDAL
APPLE
SPOTIFY
#1 Hederosgruppen
Oreglerade älvar
från Stilbrott
(Hoob Records)
”Hej och hjärtligt välkomna allihopa, så var det dags igen, nu … kör vi!” Visst låter musiken lite som en vinjett till något härligt tv-program man väntat på hela veckan? Helgen är här liksom! Så självklart måste vi inleda årets första spellista med öppningslåten från Hederosgruppens nya album, en oemotståndligt humörhöjande skiva med elva nya låtar där just Oreglerade älvar är skriven av träblåsaren Andreas Sjögren.
Läs: recension
Länk: hoobrecords.com
#2 Julie Alapnes
Uendelig
från Reinkalvria
(Ta:lik)
Vi fortsätter med fart och tempo men viker av mot Norge och en färgstark artist vi följt med förtjusning sedan starten. Fiolspelaren och sångerskan Julie Alapnes gör folkpop med tyngd och jordnära innerlighet och ska verkligen kollas upp av alla som gillar exempelvis Valkyrien Allstars. Till nya skivan har hon för första gången börjat skriva egna texter, efter något slags omvälvande personligt uppvaknande för ett par år sedan. Uendelig är första singeln från albumet Reinkalvria som kommer 14 mars – och vars titel är lånad från en benämning på ett för säsongen sent snöfall som anses skydda årets nyfödda renkalvar från rovdjur.
Läs: recension
Länk: juliealapnes.no
#3 GAO
Oda a la naranja
från Sound de Göteborg
(Kakafon Records)
Vi stillar oss lite med att förlora oss i ett spår med Göteborgs Alternativa Orkester, Jorge Alcaides vackra hjärteprojekt. Hela 28 personer (gäster oräknade) ingår i ensemblen vars bredd och brokighet är själva dess idé och där klangerna och rytmerna och lyriken är som en hisnande världsomsegling med trygg hamn i göteborgarens Alcaides famn. Sången här är som kanske kan uttydas en hyllning till apelsinen, eller kanske snarare till kärleken som den kan symbolisera. Lågmält passionerat och, just, en alternativ skildring av Göteborg som musikstad.
Läs: recension
Länk: goteborgsalternativaorkester.org
#4 Myrkur
Fager som en ros
från Folkesange
(Relapse)
Ni får inte missa vårt stora reportage i det här numret om den ömsesidiga kärlekshistorien mellan tung metalmusik och traditionell folkmusik. Där möter vi bland annat en av folkmetalgenrens storheter, danska Myrkur (ja, det betyder ”mörker” på isländska), som mixar tyngsta tänkbara gitarrer och trummor med nyckelharpa och skir folksång. På det mer lågmält hållna albumet Folkesange från 2020 löpte hon hela linan ut och tolkade just sådana, däribland den svenska folksången Fager som en ros, som vi tidigare kunnat höra med akter som Folk & Rackare och Ranarim.
Läs: artikel (endast för prenumeranter)
Länk: myrkurmusic.band
#5 Bitoi
Pa-si-pa
från Sirkulu
(Supertraditional)
Ett helt annat fenomen och en bubblande snackis bland alla som sett dem på scen är bandet Bitoi – utläst Bass Is The Original Instrument, men där fokus egentligen är minst lika mycket på rösten. För tre makalösa vokalister och Cassius Lambert på bas är tydligen allt som behövs för att skapa den här sublimt fängslande musiken vars nonsensstavelser sägs ha inspirerats från bland annat fågelläten. Debutalbumet släpps 7 mars.
#6 Vädur
Fusk Olles schottis
från Gamla vägen 3
(Egen utgivning)
Så till en ny frisk fläkt på den svenska folkmusikscenen – kvartetten Vädur som med synnerligen välskrivet eget material och med inslag från både jazz och klassisk musik nu presenterar sitt första album. Titeln är också adressen till den röda stuga där Evelina Eriksson på fiol, Maria ten Wolde på gitarr, Jakob Rolandsson på kontrabas och Kentaro Ragert på trummor jobbat fram sina låtar. Den synnerligen schwungiga schottisen här är det Evelina Eriksson som skrivit.
Läs: recension
Länk: instagram.com/vadurmusic
#7 Emma Augustsson
Nummer 1
från Härifrån
(Augusta Musik)
Vågen av tonsatt poesi böljar vidare och tar sig de mest skilda uttryck. Emma Augustsson gav så sent som ifjol ut en skiva med Karin Boye-tonsättningar och har nu tagit sig an författaren och poeten Agneta Pleijel. Med sig har hon, utöver Pleijel själv som reciterar sina texter på ett par spår, en sylvass jazzensemble som drar åt det lite slamriga, småstökiga och på sina håll ganska fritt målande hållet: Niklas Barnö på trumpet, Mats Dimming på bas, Isabell Gustafsson-Ny på klaviatur och Dennis Egberth på härligt stunsiga trummor.
Läs: recension
Länk: augustamusik.bandcamp.com
#8 Tobias Wiklund
Solens strålar ger mitt hjärta vingar
från Inner flight music
(Stunt Records)
Poesi måste som bekant inte nödvändigtvis bestå av ord, och här tar trumpetaren och (oftast, som här) kornettisten Tobias Wiklund oss med på en sann inre rymdresa. Vackert, vackert som en urtida hymn ur någon jazzhimmels psalmbok med Kansan Zetterbergs innerliga bas, Nils Bergs frasiga basklarinett och Jon Fält på försiktigt tassande trummor. På övriga spår på albumet hörs även saxofonisten Hanna Paulsberg och pianisten Johan Graden – ett riktigt stjärngäng alltså!
Läs: recension
Länk: tobiaswiklund.com
#9 Sofia Karlsson
Slå upp dina fönster (musik för sorgfyllda bröst)
från En sång till Selma
(Supertraditional)
Mer tonsatt dikt! Selma Lagerlöf var kanske inte i första hand poet även om hon också skrev dikter, men inte minst skrev hon förstås i största allmänhet på en mustig och djupt poetisk prosa. Fritt ur hennes rika arv av texter har Sofia Karlsson och skrivarpartnern Johan Salberg skapat moderna sånger som tar Lagerlöfs idévärld in i vår tid. Här en hyllning till musiken: ”Hon är ungdomens källa, hon är gammal och vis”. Hela albumet släpps 11 april och Sofia Karlsson berättar mer om det i intervjun på Impro i det här numret.
Läs: artikel (endast för prenumeranter)
Länk: sofiakarlsson.com
#10 Dreamers’ Circus
Tretur
från Handed on
(Vertical Records)
Halvtannat decennium år in i trions samarbete är det som att de behövt stanna upp och kanske återanknyta till den traditionella folkmusikmylla där de en gång började. Häromåret gav de så ut sångboken Handed on med nykomponerade låtar i traditionell stil, musik att skicka vidare till kommande generationer. Nya skivan utgörs till stor del av inspelningar av dessa och vi får här en Ale Carr-komponerad danslåt i tre turer efter dansk tradition.
Läs: recension
Länk: dreamerscircus.com
#11 H Self
Månskenssoldater
från Efterskalv
(Ella Ruth Institutet)
Vi återknyter bekantskapen med förra årets finaste genombrott, Henric ”H Self” Hammerbäck, som vi möter i en intervju i det här numret. Jag bad honom berätta om den här låten, som är första singeln från ett kommande nytt album: ”Den handlar om människor som är uppe på natten och hjälper och finns till för människor som har det svårt. Utanförskapsriddare. Månskenssoldater.”
Läs: artikel (endast för prenumeranter)
Länk: ellaruthinstitutet.se
#12 Isabella Lundgren
What cannot be told
från What cannot be told
(Bolero)
Så till numrets omslagsartist, den så lågmält mäktiga Isabella Lundgren, som vi intervjuade första gången för tio år sedan. Den här gången går vi riktigt på djupet med henne och hon berättar öppenhjärtigt om sitt sökande efter det alldeles sanna i tillvaron. Om det nu går att sätta ord på. Kanske inte, som titelspåret här antyder, men det är ju sånt vi har konstnärer och poeter till, att åtminstone försöka. Isabella Lundgren kommer rätt nära.
Läs: recension
Läs: artikel (endast för prenumeranter)
Länk: isabellalundgren.com
#13 Fanny Källström
Vaggvisa till vintern
från Tiden har sin gång
(Playing with Music)
Mitt under pandemin arrangerade Stallet en stor låtskrivartävling. I kategorin ”nya texter inom folkmusik” vann en viss Fanny Källström för just den här låten (länk till vinnarbidraget) – om vilken juryn skrev: ”Vaggvisa till vintern har en kraft och direkthet som träffar i magen. En stark melodi med finurlig text och smittande skaparglädje. Stadigt rotad i en naturnära poetisk tradition men med en nutida, personlig twist som vrider till perspektiven på ett spännande vis.” Två år senare utsågs Fanny Källström till årets kompositör för den mäktiga folkmusikmässa hon skrivit – som nu ges ut på skiva, med just Vaggvisa till vintern som en av höjdpunkterna. Vad härnäst? Årets utgåva?
Läs: recension
Läs: artikel (endast för prenumeranter)
Länk: playingwithmusic.se
#14 Malin Foxdal
Jag ser på dina ögon
från Ingens lilla flicka
(Blue Sparrow Music)
Malin Foxdal firar tjugo år som artist med ett synnerligen fint album, där hon varvar helt eget material med tonsättningar av andras diktande (däribland Kristina Lugn och Kerstin Ekman) och nya arr av tradlåtar – som den här jazziga sorgevisan med fint piano av Mikael Svedlund, Staffan Wiklander på stunsig kontrabas och maestro Anders Hagberg på synnerligen suggestivt basflöjtspel – alltså en tvärflöjt i lågt register.
Läs: recension
Länk: malinfoxdal.com
#15 Mal Waldron Quintet
Seagulls of Kristiansund
från The Seagulls of Kristiansund
(Soul Note)
Vi avrundar med att lyssna på den där besynnerligt förtrollande kompositionen vars ursprung vår reporter söker på plats i norska Kristiansund. Här på en 26 minuter lång liveinspelning från The Village Vanguard i New York 1986, med Charlie Rouse på bedårande tenorsax, Woody Shaw på trumpet, Reggie Workman på bas och Ed Blackwell på trummor. Och så Waldron själv på piano förstås. En i grunden enkel komposition, skirt bluesig, modalt malande, den bara pågår och för min del hade den gärna fått fortsätta i all evighet som ett tillvarons soundtrack. Lite kul också hur de turas om att försöka härma själva fiskmåsarna drygt halvvägs in … Sommar i sikte!
Läs: artikel (endast för prenumeranter)
URVAL OCH TEXTER: Patrik Lindgren, chefredaktör Lira
Prenumerera på Lira för att stötta vårt arbete och hålla dig själv ajour med vad som händer inom jazz, folk- och världsmusik!
Bakgrundsbild (bilden överst): Eberhard Grossgasteiger/Pexels.com
Omslagsbild Lira Lyssna-omslaget (detalj, Julie Alapnes): Sverre Simonsen
Omslagsbild Lira #1 2025 (Isabella Lundgren): Elvira Glänte
