Tove Jansson är förstås mest känd för sina historier om och illustrationer av mumintrollen och deras magiska värld, men hon var också etablerad romanförfattare och målare. En sann konstnärsnatur i helfigur.
Också musiken var en stor del av hennes liv, i viss mån genom de egna visor hon skrev och som spelare på balalajkan och dragspelet, men kanske i första hand som en passionerad lyssnare. Hon använde musiken som verktyg, för att förgylla vardagen, som avkoppling eller inspiration, för att leva ut svårmod och lust. ”Musiken fanns överallt”, som Emma Klingenberg skriver i den nyutgivna boken Detta är min målarsång – Tove Jansson och musiken (Förlaget).
Bokens grundstomme är egentligen en samling av ett drygt sextiotal vistexter från Janssons penna, men den stora behållningen är helheten, det roliga greppet att skriva hennes historia med musiken som utgångspunkt, och så den stora mängden illustrationer, från enkla teckningar ur dagboken till målningar och fotografier – och genomgångarna av hennes efterlämnade skivsamling och blandbanden på kassett, som hennes partner Tuulikki ”Tooti” Pietilä ofta låg bakom.
Mycket av musiken hon insöp var den tidiga jazzen, dansmusiken, men där finns även fransk chanson och folkmusik från hela världen.
Författaren, till vardags sångerskan och skådespelaren, Emma Klingenberg har turnerat med konsertprogrammet Tove Jansson – visdiktaren och i samband med det forskat i musiktemat inom Tove Janssons konstnärsskap. Boken är en sammanställning av detta, ett slags alternativ biografi, personligt och kärleksfullt skriven.
Patrik Lindgren
