Hallå där Caroline Pehrson, vars låtskrivarturné genom Europa resulterat i albumet Caroline & The Invisible Orchestra.
I sin trogna lilla skåpbil med namnet Ingrid reste hon runt genom Europa för att besöka en rad musiker som hon hade bokat upp för att skriva musik med. Resultatet är ett livsbejakande, multikulturellt sound med diverse influenser och instrument i mixen.
Hade du planer för de olika mötena innan ni sågs?
– Inför nästan alla mötena hade jag faktiskt ingen idé om hur vi skulle göra! Jag klev bara in och sa ”Hej! Här är jag!” Lite mer än hälften av musikerna hade jag bestämt träff med i förväg och sen var det några andra som jag träffade på vägen.
Hur funkade det att skriva musik ihop med andra under så spontana träffar?
– Att samarbeta var ett sätt att hacka mitt eget självtvivel. Jag har alltid haft så himla mycket skrivkramp och prestationsångest inför att skriva musik. Jag har känt att jag har jättemycket kapacitet men inte levt ut den och det har varit en sorg, att känna att jag knappt vågat erkänna mina drömmar för mig själv. Genom att bestämma träff med de här musikerna visste jag att de hade tagit av sin dyrbara tid att träffa mig, skriva en låt ihop och spela in den. Jag kunde bara inte banga då.
Blev du mer eller mindre självkritisk under resans gång, när du började träffa dem?
– Innan varje träff var jag alltid väldigt nervös. Och tänkte … vad fan har jag gett mig in på! Men när jag väl var där körde vi på, då fanns det inte utrymme för självkritiken. Av respekt för samarbetet och för stunden.
Är det inspelningarna från resan som vi hör på skivan?
– Ja, det är det som jag spelade in på vägarna, med två mickar byggda av Petter Berndalen som jag lånade av honom. Dem vaktade jag med mitt liv! Men, när jag sen kom hem och bearbetade musiken så kände jag att den här låten behöver nog lite trummor ändå … och den här skulle växa med bas … Så en del är pålagt efteråt.
För konserterna med skivans musik är det ett mer lokalt band som står på scen med Caroline.
– Från början spelade jag in musikerna på resan med loopar och tänkte köra konserter själv, ihop med deras inspelningar. Men sen kände jag att det där är ju inte alls som att ha med levande musiker som syns. Så jag satte ihop ett band med positiva, ödmjuka och genreöverskridande musiker för att jag har själv aldrig kunnat hålla mig till en genre. Jag är alldeles för nyfiken.
text: Sunniva Brynnel
