Isabell Gustafsson-Ny har kunnat ses bakom klaviaturen på Sara Parkmans turné och gav i april ut det egna albumet Rotsystem, om platser och hemman som dröjer sig kvar.
Hej, vem är du?
– Jag är pianist och kompositör, framför allt inom jazz och impro – även om mycket av det jag gör kan hoppa utanför de områdena.
Var det självklart att du skulle bli musiker?
– Nej verkligen inte. Det var nog inte förrän jag tog examen på KMH, Kungliga Musikhögskolan, som jag kände fullt ut att det här var något jag ville fortsätta med. Det har varit mycket tillfälligheter på vägen. Nu känns det helt självklart, men det tog ett tag.
Vad jobbar du med just nu?
– Jag håller på att fixa med allt det praktiska inför releasen av min nya skiva Rotsystem. Det är min andra skiva men på sätt och vis också den första, är mycket av en ny grej!
Hur har du drabbats yrkesmässigt av coronaviruset?
– Än så länge har jag klarat mig okej, jag hann precis avsluta en intensiv spelperiod innan det drog igång på allvar. Men jag blir ju tvungen att skjuta på releasekonserten för skivan till hösten. Och vad gäller alla spelningar under senvåren och sommaren, då jag bland annat ska ut med Sara Parkman, så är det fortfarande ovisst.
Vad är bäst och sämst med att vara frilansmusiker?
– Jag gillar friheten, att ha den här typen av vardag med mina egna rutiner. Öva, repa, spåna på nya projekt, träffa andra musiker och konstnärer. Sämst är det som uppdagats nu. Sårbarheten, ovissheten. Samtidigt är man ju van vid det, inte så här extremt, men situationen är ju inte helt ny.
Vad skulle du vilja förändra i musiklivet?
– Det skulle dels handla om arbetsvillkoren överlag och att det behövs skyddsnät, dels representation, att alla ska ha möjlighet att synas, både när det gäller kön och olika bakgrunder.
Från vad kommer din försörjning?
– Jag varvar det egna spelandet med undervisning, det blir olika mycket av varje i olika perioder men totalt fifty fifty skulle jag säga.
När trivs du som allra bäst som musiker?
– När jag repar, eller skriver musik! Det är kul att spela live också, men det något annat, att repa är det bästa. Jag gillar de där vardagliga rutinerna.
Tror du att du kommer att vara musiker hela livet?
– Jag tror det … I alla fall på något vis och jag vill gärna fortsätta ungefär som jag gör nu.
Vad är för och och nackdelarna med piano? Om du tvingades välja ett annat instrument, vilket skulle det bli då?
– Jag älskar ju piano. Men jag saknar att det inte är ett intonationsinstrument, alltså att det inte går att justera tonhöjden. Egentligen är jag ett fan av stråkinstrument, där det ju går att intonera, och jag har spelat en hel del fiol. Så skulle jag välja något annat blev det nog fiol – eller trummor! Jag gillar det kroppsliga i det!
Patrik Lindgren
Isabell Gustafsson-Ny
Spelar: piano.
Ålder: 29 år.
Bor: i Stockholm men kommer från Gagnef.
Aktuell med: egna skivan Rotsystem som släpptes 22 april. Läs recension här.
På skivan Rotsystem hör vi Isabell Gustafsson-Ny (piano, komposition, text), Emma Augustsson (sång, cello), Marta Forsberg (violin), Emil Skogh (kontrabas), Simon Andersson (trummor) och Lisa Grotherus (klarinetter).
