Avishai Cohen with Strings
Stockholm Jazz Festival, Konserthuset, fredag 18 oktober 2013.
Det drar ihop sig till avslutningshelg för Stockholm Jazz Festival och det är fullsatt när Avishai Cohen äntrar scenen en halvtimme efter utsatt tid. Han berättar om dagens vedermödor, med försenade tåg, flyg och allt tänkbart annat som Burt Bacharach brukar skriva sånger om. Publiken känner med honom, är lika tacksamma för att Cohen kommit hit som basisten själv är över publikens tålamod – och när Cohen leker Nostradamus och förutser att det kommer att bli en väldigt speciell kväll får han mer än rätt.
Där finns en tydlig gnista på scen, en musikalisk glöd och iver. Iver att spela, iver att utforska. Möjligheternas marginaler maximeras.
Den märks hela vägen bak till sista raden, och upp på balkongen. Avishai Cohen utstrålar glädje och gemenskap med sina medmusiker, och då i synnerhet med pianisten Nitai Hershkovits. Mer än en gång tittar Avishai Cohen glatt förvånat upp från sin kontrabas, ler brett och skakar på huvudet. När han säger ”Hur är det möjligt?” förstår vi precis vad Cohen menar. Kanske till och med när han undrar ”Vad har du ätit i dag egentligen?”.
Avishai Cohen, född 1970 i Israel, är ett av de verkligt heta och stora jazznamnen i dag. Det aktuella projektet Avishai Cohen with Strings befinner sig i en musikalisk zon där klassisk kammarmusik möter jazz. Med arabiska och östeuropeiska melodier samt en lättsam lekfullhet som tillåts balansera det vackra och välspelade. När det är dags för Avishai Cohen ensam med kontrabas på scenen hör vi både La Cucaracha och titelmelodin till Simpsons mellan hans flyhänta färder längs strängarna och det rytmiska klappandet på kontrabasens kropp.
Under konsertens övriga delar har han eminent musikaliskt sällskap. Noam Haimovitz Weinschel och Amit Landau trakterar en viola vardera medan Cordelia Hagmann spelar violin. Yael Shapira spelar sällsamt vackert på cellon och sjunger också i en av låtarna. Yoram Lachish blåser i oboe och även dess altkusin, engelskt horn. Bland annat släpps han loss i ett solo som river ner välförtjänta applådåskor.
Han må vara ung – 19 år – och därtill kort, men det finns få trummisar som kan mäta sig med Ofri Nehemya. Det här musikaliska underbarnet är överallt på trumsetet.
Ja, och så Nitai Hershkovits då, på de svarta och vita. Han blir så till sig att han halvstår mellan pianopallen och tangenterna när inspirationen blir som störst. Och som fingrarna vandrar i väg, till synes friktionsfritt sprudlar de lyriskt lössläppta tonerna ur hans instrument.
Somligt låtmaterial är omgjort för den färska sättningen. Ibland sjunger Avishai Cohen med sin varma, mänskliga stämma där det tidigare varit instrumentalmusik. Allt hänger ihop på ett fint vis, vare sig det handlar om en låt från Röda Armén, Thad Jones gamla A child is born, flera hundra år gammal spansk musik, en israelisk vaggvisa eller ett libanesiskt medley med Samira Tawfiq-sånger.
En väldigt speciell kväll, som sagt, och den 4 november kommer skivan Almah som mycket av konsertens låtmaterial är hämtat från.
Timo Kangas
