Alogte Oho & His Sounds of Joy
Källarbyn, Stockholm 11 juni
Förra sommaren blev jag bekantad med Alogte Oho & His Sounds of Joy. Det var i den danska sommarvärmen på Roskildefestivalen omgiven av Tuborgglada skandinaver på en av festivalens största scener. Ett år senare möter jag dem igen, nu i Gamla Stan i Stockholm.
Utöver musiken i sig är atmosfären väsensskild. På Stora Nygatan ligger Källarbyn, ett litet sceniskt paradis. Nedför en brant trappa hittar man denna grottliknande kulturscen som slog upp portarna 2020. Den gamla källarlokalen från 1700-talet är ett kvarter av väldiga stenvalv som skapar en integrerad scenyta i mitten av rummet. Scenen är omgiven av omaka soffgrupper, lustiga lampor och vintagefåtöljer där folk sippar naturvin i väntan på att spelningen ska börja.
Alogte Oho & His Sounds of Joy släppte sitt andra studioalbum O Yinne! tidigare denna junimånad. Spelningen drar igång med albumets andra spår La ka ba’a och bandet dansar sporadiskt in på scen. Trumpetspelaren Pitches kommer indansande med trumpeten i ena handen och trummande på en koskälla med andra. Efter kommer saxofonisten Owoahene Prempeh som med sin smittsamma glädje får den blygsamma publiken att komma närmre. Det är en medryckande öppning som introducerar åhörarna för deras typiska sound och scenenergi.
Majoriteten av bandet är från Bolgatanga i norra Ghana där frafrakulturen har sin tydligaste geografiska anknytning. Frafra-gospelmusiken ligger till grund för Alogte Oho & His Sounds of Joys ljudbild. Det är centrerat kring frafra-gospelns spirituella budskap med reggaeinfluerad afrobeat som tidvis övergår i brassbandjazz med funk och rytm.
Det är långt ifrån spretigt utan snarare en varierande och engagerande spelning som alltid håller kvar vid deras omisskännliga sound. Allt från lunkande reggae till uppbyggande klimax i brassbandsaura där blåsen duellerar i staccatoutrop. Lizzy Amaliyenga och Patricia Adongo står för den huvudsakliga sången som framförs i enstämmig samklang. När de inte sjunger spelar de shekere och upprätthåller den rytmiska energin i rummet med sin dans.
Vid ett tillfälle lämnar delar av bandet scenen och använder sig av den unika lokalen genom att dansa sig genom valven bland publiken. Det är nära och livligt, men många publiken verkar inte riktigt orka hänga med. Det upplevs som att publiken glesnar mot slutet snarare än tvärtom.
Fokus är huvudsakligen på årets skivsläpp O Yinne! med inslag av äldre hitlåtar som Mam Yinne Wa och Yu ya yumma från debutskivan som kom 2019. Mot spelningens slut är den dansande publiken sprudlande glad och lokalen ungefär hundra grader varm. Källarbyns lekfulla scenupplägg i kombination med bandets framträdande gör det till en varm och minnesvärd upplevelse. Efter spelningen köar en livsberusad och svettig publik till att få uttrycka sin tacksägelse och köpa med sig den O Yinne! hem på lp.
Text & bild: Niki Tegeland
