Dewan Alit & Gamelan Salukat
Folkteatern/Kronhuset, Göteborg 23 mars
Folkteatern som professionell scen för utforskande av scenkonst med kända och mindre kända svenska och internationella akter slutar aldrig att överraska. När man nu samarbetar med arrangörsföreningen Levande Musik (och i viss mån Clandestinoinstitutet) erbjuds det en enastående kväll man kanske aldrig får uppleva igen, som någon i publiken häpet poängterade.
Jag är inte rätt person att döma huruvida det stämmer eller inte, men att den balinesiska slagverksorkestern Dewan Alit & Gamelan Salukat, bestående av hela sexton man, framför något unikt är det ingen tvekan om.
När Dewan Alit och hans orkester äntligen gästar Göteborg efter en två veckor lång turné genom Skandinavien är spänningen hög inuti Kronhuset och kön utanför ringlar lång. Scenrummet är utformat som i en tempelsal, och intrycket att det är något högtidligt som väntar förstärks något av att konserten är förlagd till en av Göteborgs äldsta bevarade byggnader.
I scenfonden står ett antal gonggonger och längs scengolvet ligger pukor, flöjter och klockor uppradade, allting inramat från sidorna av de vackert snidade gamelanxylofonerna. Och mycket riktigt inleds konserten meditativt, men blommar så småningom ut i en klangfull blandning av lek, glädje och allvar.
Framförandet är välorkestrerat, och musikernas hantering av instrumenten är disciplinerad, gesterna minimalistiska. De skarpa klangerna varvas med ett djup från gonggonger och pukor. När min blick under något tillfälle hamnar på musikernas skuggor längs sidoväggarna ser de strama rörelserna närmast mekaniska ut. Vilket motsägs av den klangfulla och rytmiska enhet som varje slagverkare bidrar till.
Respekten för det musikaliska instrumentet är mycket hög då ingen klang tillåts att gå till spillo. Något som också speglas i publikens koncentration, som tålmodigt väntar med att applådera tills tystnaden är absolut. Den glädje och gemenskap vilken ligger nedlagd i framförandet syns i de leenden som musikerna ger varandra. I det ljudrum som orkestern skapar är människan endast en lem, eller ett organ, för den kropp som musikstyckena bildar, och det syns att de bär denna roll med glädje.
Musikernas skiftande spel åstadkommer en genremässig legering som låter associationerna gå till ambient, fusionjazz, krautrock och primitiv elektronisk musik. Eventuellt kan det spektrum som musiken täcker förklara varför orkestern har svårt att hitta en plattform för sin musik i hemlandet. Gamelanmusiken är nämligen en mer än tusenårig ceremoniell musikform från Sydostasien, som spelas vid hov och religiösa ceremonier.
Dewan Alit & Gamelan Salukat åstadkommer ett brott mot traditionen genom att låta sig influeras av västerländsk komposition, av vilket föds en förförisk nydaning. Den enda bristen under framförandet är avsaknaden av rum för dans, där vi sitter på våra pinnstolar packade som sardiner, medan rytmerna tar kropp och sinne i besittning.
Emil Zawadzki
