Indonesiska SambaSunda under lördagens galakonsert på Førdehuset.
Lira gillar att dra på festival och senaste nedslaget gjordes på norska Førdefestivalen, som anordnades 6–10 juli.
Flygresan Oslo-Førde görs i ett mindre propellerplan, med utsikt över fjordar och blått glittrande sjöar instuckna mellan snöiga bergstoppar. Väl framme i Førde, denna kommun med drygt 12 000 invånare i landskapet Sunnfjord, snirklar sig flygbussen makligt sakta ner i dalen där staden är belägen.
Førde traditional and world music festival anordnades i år för 27 året i rad och är en smältdegel för musiktraditioner från hela världen; i programmet samsades indonesiska gamelanorkestern SambaSunda med svenska folk-med-uppriktigt-engagerade-texter-kvartetten Navarra, norska ismusikern Terje Isungset, Broukar från Syrien (som har sufisk Dervishdans som del av sin show), karismatiska sångerskan Mor Karbasi från Israel och mer därtill.
Så fullspäckat var programmet att det för en vanlig dödlig inte var möjligt att uppleva allt. För viss tid måste ju ändå avsättas till att äta, sova (mindre viktigt), samt umgås med andra festivalbesökare för att verkligen tränga in i festivalens själ (med lördagens jamsession som självklar höjdpunkt).
Och människor att umgås med fanns det gott om. Undertecknad hann under ett fåtal dagar stifta bekantskap med allt från ryska strupsångare, till musiker från Malawi, till en amerikansk radiojournalist, till diverse engagerade norska kulturarbetare som med kompetens och glöd håller festivalen igång år efter år. Låt oss sen heller inte glömma de norska folkdansare som med tålmodig gladlynthet tog mig under sina vingar i en och annan vals, reinländer och mazurka, när det på kvällarna spelades till dans i Førdehuset.
Kort och gott innebar dessa festivaldagar en snabbverkande injektion musikalisk mångfald, med en handfull nya vänskaper som positiv bieffekt.
Text och bild: Sunniva Brynnel
För recension av skotska Mairearad Green & Anna Massie på Førde, klicka här.
För recension av finska Värttinä på Førde, klicka här.
