Linnea Aall Campbell och Samantha Ohlanders har låtit sig inspireras av det tidiga 1800-talets bonde- och fäbodkultur i Hälsingland samt arkivinspelningar av landskapets traditionsbärare.
Resultatet? Skivan Klingande festsalar, ett musikaliskt kollage av duon och spelmännen som gått före dem.
– Några av de saker vi fastnade för när vi lyssnade på arkivinspelningarna var stråkföring och intonation, berättar Linnea Aall Campbell från sitt hem i Mo, Hälsingland.
– Vi kunde också bli exalterade bara över någon form av kvalitet i musiken … Som på avskedsgånglåten vi har med på skivan, den inspelningen med Göte Söder kändes så skör.
Det sköra, mer luftiga spelsätt som de upptäckt på vissa av arkivinspelningarna gav duon en ny infallsvinkel.
– Det har påverkat vårt spel mycket att anamma deras stråk och frasering. När vi växte upp med hälsingemusiken skulle det vara fullt ös och power, kraftfullt. Det vi hittat på inspelningarna är kraftfullt på ett annat sätt, men vi har hittat mer luft.
Linnea Aall Campbell berättar om det tidiga artonhundratalets välmående bondekultur i Hälsingland, då det byggdes praktfulla hälsingegårdar där fester hölls och bygden bjöds in.
– Det fanns ingen adel i Hälsingland och det gjorde att bönderna fick mycket mer pengar över för sig själva än till exempel söderut i Sverige. Bönderna här under den tiden måste ha haft ett sånt överflöd och de ville gärna visa upp det.
En kvarlämning av detta överflöd är de påkostade väggmålningar som gjordes i somliga av hälsingegårdarnas festsalar.
– Väggmålningarna var ett tecken på att man längtade till extravagans, med exotiska motiv som vinrankor och palmer … Sånt som människor kanske aldrig fick se i verkligheten, men att få fantisera om sånt känns väldigt mänskligt.
Återspeglades längtan efter det exotiska också i musiken?
– Inte som vi kan se, men det fanns en förkärlek för konstmusikalisk musik i Hälsingland. Det är många låtar härifrån som är starkt präglade av klassisk, eller galant, stil.
På skivan hör vi en väv av arkivinspelningar ihop med nyinspelad traditionsmusik. De nya inspelningarna gjorde duon i fem av de sju hälsingegårdar som blivit världsarvsmärkta av Unesco.
– Det finns ju inga inspelningar av spelmännen från det tidiga artonhundratalet. Men vissa av spelmännen på arkivinspelningarna är födda i slutet av artonhundratalet, så de hade en närmare koppling till den tiden. Och vi har känt att vi har jammat med dem på skivan och hoppas att de kanske hade gillat att jamma med oss. Men det kan vi ju inte fråga dem om!
Text: Sunniva Brynnel
[Smakprov från Lira #4 2023]
PS: Vill du hänga med i musikflödet 2024? Prenumerera på Lira! Kostar bara från 25 kronor i månaden!
