Ett av spelställena vi lyfter fram i det uppmärksammade reportaget i nya numret av Lira är Aggershus, en vida omtyckt liten scen i närheten av Hallsberg.
Häromdagen hörde Ingela Agger av sig, dagen efter en fullsatt konsert, för att tacka för omskrivandet och för att förmedla hur vardagen ser ut när man som hon och hennes man Lasse driver en kulturscen på landsbygden. ”Jag fick bara lust att berätta”.
Allra först varmt tack för den fina artikeln i Lira om Sveriges 25 bästa spelställen. Så kul att vi hamnade på 13:e plats! Känns fantastiskt! Jag berättade för vår tidning, Nerikes Allehanda och de gjorde ett reportage. Kändes också kul. Det är annars svårt att få tidningen i länet att skriva om det som händer ute på landsbygden. Mest är det om kulturen inne i Örebro.
I går hade vi en konsert med Keltiska Duon, Jonas Liljeström och Emil Pernblad. Publiken kom och det var fyllt till sista plats. Kände så kul! Ganska ofta är det ca 50-60 i publik. Nu var det lite drygt 70. Då håller vi oss till det Brandskyddet sagt.
Roligt var att det var många nya besökare, vilket nog berodde på Nerikes Allehandas reportage där de berättade om Liras artikel, om att Aggershus finns med bland Sveriges 25 bästa! Så nu har vi fler som vill komma på konserter. Urkul!
Så här ser en konsertdag/kväll ut i Aggershus:
Upp kl 6 och börja baka. Sex fruktbröd och sen bröd utan frukt. Ibland glutenfritt om någon önskat.
Alla stolar är på plats. Jag sätter ihop dom fem och fem med små remmar enligt brandskyddet. De ville att jag skulle köpa stolar som gick att sätta ihop, men 70 stolar kostar multum så jag frågade om det gick bra med remmar, helt ok:-)
Jag har iordningställt tekniken, dukat bordet i lilla rummet med koppar, kaffe, te och två sorters matbröd jag bakat under dagen. Fyller termosar med kaffe/tevatten. Min man Lasse hämtar musiker vid tåget två timmar innan. En timma innan konserten går Lasse ut, iklädd gul reflexväst och ficklampa. Sen vankar han fram och tillbaka tills första bilen kommer. Sen är han behjälplig så alla parkerar så tätt som möjligt, så alla bilar får plats. Finns han inte där, blir det kaos.
Musikerna värmer upp och sen en halvtimma innan konserten ringlar kön och jag står innanför dörren med min lilla burk och tar emot betalning. Sen uppstår magi … förväntan. Jag släcker ner i tak och drar på scenljuset, presenterar hur kvällen ska se ut. Så kommer musikerna fram på scenen … så klingar musiken i rummet … Ljuvligt och spännande!
Del av artikeln i Lira #1 2020. Aggershus hamnade på 13:e plats av de 25 högst listade spelställena.
Musik i ca 50 min. Kaffepaus. En lång kö, det tar tid då mitt bröd har hårda kanter så de måste såga sig igenom, men aldrig otålighet, aldrig sura miner utan endast visad uppskattning. Alla betalar så fint i lilla burken, macka tio kr och fika fem kr. Så har jag råd att köpa mjöl, ost och smör inför nästa konsert. Jag står i lilla lilla köket, redo för att byta ut tomma termosar mot fulla, koka mer vatten, hämta nya bröd…. Sen börjar alla efter en stund komma med koppar och muggar ut till mig i köket. Fantastisk att de aldrig ställer muggar lite här och där utan kommer ut till mig. Fint!
Efter sista låten, applåder, tack och en massa värme så går alla ut till sina bilar. Musikerna packar ihop sina instrument, Lasse och jag går in till oss och dukar fram lite att äta (då musiker ofta sover över, eller behöver äta inför hemresa), sen som igår, blev det flera timmar småprat innan Emil och Jonas gick tillbaka över vägen till Aggershus för att sova i det gästrum/loge som finns där.
När vi idag kört Emil och Jonas till tåget så satte vi igång med disk och ihopplockande av stolar, göra rent, plocka undan (så gott att samtidigt memorera kvällens konsert) och sen plocka fram… stafflier, pennor, papper mmm. I morgon kommer mina bildelever.
Det är så härligt med kulturella rum!
Ingela Agger
