Le Vent Du Nord
Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm 11 september 2024
I 22 år har Le Vent Du Nord spridit hemdelstaten Quebecs folkmusik långt ut i världen. Sedan starten har de ett hisnande genomsnitt på hundra konserter årligen, men trots det är det många år sedan de senast besökte Sverige.
När de nu återvänder, för första gången sedan de växte från kvartett till kvintett 2018, är det helt fullfjädrade underhållare som ställer sig på scen. Att detta bara skulle vara en i mängden av dessa tusentals spelningar under ett ständigt turnerande finns det inte minsta tillstymmelse till, tvärtom. Det bjuds på många leenden och skratt, alla i bandet kliver gärna ända längst fram på scenkanten och studsar omkring när de spelar instrumentala låtar, och några lika enkla som snygga koreografiska detaljer gör sitt till när flera av bandmedlemmarna rör sig mot varandra.
Givetvis dras hela konserten igång med en smattrande mungiga och så följer en lång svit med ösiga instrumentala låtar där särskilt André Brunet och Olivier Demers båda fioler står i centrum. Det är också dessa båda som turas om att stå för bandets allra viktigaste instrument, det bultande stampandet på varsin uppmickad träplatta som är så karaktäristiskt för traditionsmusiken från just Quebec och som finns med i nästan samtliga låtar under kvällen.
Ett av få undantag är L’auberge som sjungs helt a cappella, med André Gagnet – som för bara ett halvår sedan ersatte gruppens tidigare gitarrist – som lysande leadvokalist och där de andra fyra växlar mellan smäktande ”ooh”-stämmor och att klämma i unisont för att förstärka refrängerna.
Den följs omedelbart av betydligt mer sväng när den andra huvudsaklige sångaren, Nicolas Boulerice, leder bandet i Turlute du mai, med femstämmigt trallande kompat av givetvis inget mer än fötter. Det är makalöst snyggt när de olika rösterna fyller i fraser, bygger stämmor och då och då faller in i långa ackord.
Andra låtar präglas av Boulerices läckra pianospel eller av stämspel på fioler och Réjean Brunets durspel eller Boulerices vevlira, men här finns också en del betydligt lugnare sånger. Le Vent Du Nord skildrar gärna den historiska bakgrunden från Quebec och andra franskspråkiga delar av Nordamerika, som i den vackra valsen Amériquois.
Réjean Brunet spelar även elbas som tillsammans med Gagnets bouzouki och gitarr ger ett mäktigt sväng till många låtar, men allra tyngst blir det faktiskt när han sitter vid pianot. Nicolas Boulerice kliver längst fram och spelar ett utmärkt vevlirasolo, då han äntligen drar instrumentets smattrande knarr, innan han sätter igång sången Marianne som växer från glesa, djupa pianotoner i början till en veritabel urkraft med täta fiol- och vevlirastämmor, kraftfull refrängsång, stampande och mellan några av verserna en instrumental vals där bandet når en förbluffande tyngd.
Mot slutet av konserten bjuder Le Vent Du Nord på ännu fler publikfriande trick när Réjean Brunet och Nicolas Boulerice spelar jazzigt fyrhändigt piano i en ösig reel. Därefter följer en häpnadsväckande duell där André Brunet och Olivier Demers utmanar varandra i alltmer avancerade fotstampsfraser med allt snabbare och knepigare rytmik.
Briljant underhållning som sagt, men också briljant musik.
Le Vent Du Nord spelar i Oslo ikväll 12 september, i Malmö på fredag den 13 september och i Strömstad på lördag den 14 september.
Text & bilder: Rasmus Klockljung
