Josefine Lindstrand & Norrbotten Big Band

Dela den här recensionen:

Hon är något av ett fenomen Josefine Lindstrand, med sina fabulöst fantasirika låtar, sitt teatrala utspel och sin fenomenalt spännande röst. Återigen är det Sara Teasdales (1884-1933) poesi som tonsatts av Lindstrand och här fått extravagant färg av Norrbotten Big Band och trombonisten och arrangören Peter Dahlgren med flera.
Det vore missvisande att säga att NBB befinner sig i trygghetszonen. Snarare tar de ut svängarna på ett ovanligt frimodigt sätt och leker med genrer och stilar. Men så har de jobbat med Lindstrand några år också, sedan 2011. Och den här inspelningen är redan ett par år gammal, gjord i mars 2014 på Nordica Jazz and Art Festival i Luleå.
Här finns solistiska insatser att rapportera, som Håkan Broströms mycket fina altsaxsolo på The net, men finessen med den här skivan är ändå att den är ett sammanhållet projekt med Lindstrands röst och klangvärld som bärande idé.
Här finns släktskap med allt från Rufus Wainwright och Lina Nyberg till den amerikanske pianisten Uri Caine, som Josefine Lindstrand också samarbetat med. Den egensinnige pianisten och kompositören Django Bates hör också till Lindstrand vänkrets. Man vågar tro att inspirationen gått båda vägarna.
Det här är tredje skivan från Jazz i Sverige-vinnaren Lindstrand i eget namn. Det är oerhört uppfriskande att höra någon göra musik och sjunga så personligt och stilöverskridande. Och bra.