Lotte Anker / Jakob Riis

Dela den här recensionen:

Det finns något mänskligt över ljuden/musiken på Squid police. Är det något konstigt med det? I det nutida härad där Lotte Anker och Jakob Riis rör sig, är det inte alltid så, inte heller önskvärt ibland. Anker fladdrar och blåser i sopran-, alt- och tenorsaxofoner, Riis med dator, feedback och olika processingrepp, alltid nära varandra.
Likt en simmande blåval i motljus, en vattenpump, en traktor på avstånd, syrsor, ett råmande, skrider musiken som är ett samtal, varsamt, men ganska bestämt och energiskt, framåt. Mekaniska ljud i ett brukat landskap framställt genom mänsklig andning och datorkraft! De synliggör en sorts vardaglighet, trygg en gång i tiden, men nu? Är jag för jordbunden, detta är ju ändå rätt abstrakta ljud? Fast här finns något välbekant. Inga plötsliga överraskningar, stegen är små och även om de är oväntade hotar de ingen, och skalan är begriplig, ja mänsklig. Men inte bara tolkningsbar ur detta perspektiv – även det abstrakta omslaget med prickar och ljuspunkter, skärpa och oskärpa går att förstå som en bild av musiken. Sju olika stycken i ett sammanhang under cirka 43 minuter, fascinerande musik, inte svår att ta till sig.