Meute
Fållan, Stockholm 16 mars 2025
Techno, i Lira?! Ja faktiskt, för tyska Meute tar sig an genren på ett helt eget sätt. Här finns inga syntar eller datorer, ingenting är förinspelat eller programmerat. I stället spelas allt live på akustiska instrument av sju blåsare och fyra slagverkare.
Medlemmarna i Meute bär till och med röda marschorkesterjackor, men när bastrumman börjar bulta på varje fjärdedel och sousafonen och bassaxofonen pumpar fram feta basriff råder det ingen tvekan om att det här verkligen är techno.
Låtarna är långa, flera drar iväg bortom tio minuter, men bandet är oerhört skickligt på att variera dem. Det händer nästan hela tiden något nytt, låten skalas av med bara några få blåsare och byggs upp igen, ibland under flera minuter då fler och fler blåsstämmor tillkommer, så en shaker och till sist ett svällande cymbalcrescendo innan öset fortsätter.
Alla elva rör sig över hela den stora scenen, ibland kommer långa blåssolon, andra gånger är det den bärbara marimban eller slagverksrytmerna som står i centrum. För de tusentals i publiken är det desto trängre, men folk dansar på stället så gott det är möjligt.
Två av slagverkarna har varsin portabel rigg med virveltrummor, hihat, cymbaler, en puka, plastblock och mängder med andra instrument, och bygger tillsammans med bastrummisen upp hela den rytmvärld som lägger grunden till dansgroovet, samtidigt som de kan variera det närmast i oändlighet.
Det är hypertajt och svängigt på samma gång. I ett par låtar lugnas det hela ner lite när tenorsaxofonisten Sebastian Borkowski bjuder på ett långt tvärflöjtsolo eller när bassaxofonisten Philip Andernach i ett nummer visar att han även är en duktig sångare. I övrigt är konserten helt instrumental, och gör sig utmärkt så.
Det är inte bara technogenren som Meute förvandlar till något nytt, utan de har också hittat nya sätt att använda sina instrument, och inte minst ensemblesoundet är något helt eget. I de runt nittio minuter som spelningen varar visar de elva tyskarna upp en häpnadsväckande stor grad av variation och kreativitet, hela tiden utan att ge avkall på dansvänligheten, och det är verkligen en säregen konsertupplevelse.
Text & bilder: Rasmus Klockljung
