Michaela Antalová & Adrian Myhr

Dela den här recensionen:

Den slovakiska flöjtisten och slagverkaren Michaela Antanová och den norske basisten Adrian Myhr slår åter sina håvar ihop. Senast gav de sig ut i ljudlandskapet och fångade läten från vårtbitare som de sedan lät sig inspireras och skapa improvisationer av, denna gång har de håvat in näktergalars envetna kvittrande och åstadkommit en i mina öron helt förförisk musik. Minimalistisk och variationsrik på en och samma gång. 

Det är lätt att fastna för de improvisatoriska klangerna från i första hand den gigantiska slovakiska övertonsflöjten fujara men att släppa detta album är lika svårt som det förr var för en yngling att ta sig ur skogsråets garn då hon lockat honom in i skogen. Bortsett från att näktergalen mer är det öppna landskapets pippi. 

Angående ljuden bör det påpekas att Myhr även spelar harmonium, förmodligen ett indiskt sådant, att Antanová förutom fujaran trakterar norsk sälgflöjt och rytmer. Gästar på hardangerfela gör Helga Myhr medan Javid Afsari Rad spelar santur. 

Emellanåt hörs naturligtvis också näktergalen, och min gissning är att det är den sydliga arten luscinia megarhynchos vars sång är mer varierad än den som hörs från den i Norden vanligare luscinia luscinia. 

Släktskapet mellan fågelsång och både den norska och den slovakiska folkmusiken är inte alls otydlig, och naturligtvis inte heller det mellan näktergalen och den mänskliga rösten, vilken också hörs bland kvitter och instrument, och trots det improvisatoriska verkar det hela mycket väl genomtänkt även före inspelning. Alla instrumenten har sina givna platser i arrangemangen så det är bara att hoppas på fler fältinspelningar i framtiden. Vågar jag tipsa om fladdermössens läten?