Förra veckan publicerade vi vår lista över de folkmusikskivor som gjort störst avtryck 2024 – här fortsätter vi med jazzen, fortfarande med fokus på Sverige.
Totalt 21 skivor på en brokig lista med allt från debutanter till veteraner, barnmusik till jazzopera, ambient till frijazz – rader av musikaliska pärlor att upptäcka eller återvända till!
Texter: Patrik Lindgren, redaktör Lira
ÅRETS DEBUT
Agnes Darelid
Rise
(Bolero)
Det saknades sannerligen inte motkandidater i den här kategorin, med fina debutalbum från (exempelvis) artister som Ingrid Schyborger, Sabina Levin, Emma Denward, Emma Josefsson, John Nilsson, Petter Iderström Pankinaho, Gustav Renberg, August Eriksson … Men! Trombonisten Agnes Darelids debut Rise var något alldeles extra, med snyggt komponerade, arrangerade och producerade egna låtar som lyckas med konststycket att kännas både väldigt NU och samtidigt stabilt rotade i traditionen. Detta med en inbjudande bredd i uttrycket som låter ana ett vitt spektrum av influenser, även bortom jazzen. Med sig i grundkvintetten har hon det stabila gänget Erik Tengholm på trumpet och flygelhorn, Britta Virves på piano, Samuel Löfdahl på kontrabas och Edvin Glänte på trummor. Välkommen!
ÅRETS VETERAN
Gilbert Holmström
Peak
(Moserobie)
Den oförskämt vitale 87-åringen må ha lagt tandläkarborren på hyllan vid det här laget men tenorsaxofonspelet håller han alltjämt ett frustande liv i. Så, nästan sextio år efter klassiska debutalbumet Utan misstankar smäller han till med en ny Peak i karriären, en kvintettinspelning med pianisten Mathias Landæus, trumpetaren Erik Kimestad, basisten Johnny Åman och trummisen Cornelia Nilsson. Fyra egna låtar och två lånade från Ennio Morricone och filmklassikern Once upon a time in America utgör grunderna för detta imponerande statement. Lätt att instämma i skivutgivaren Jonas Kullhammars slutord i presentationstexten: Länge leve Gilbert Holmström!
ÅRETS BARNMUSIK
Sture Kvintett
Barnjazz på svenska
(Flick Records)
Efter ett par volymer med julmusik de senaste åren tar pianisten Marcus Sturewall och hans eminenta ”kvintett” (som har lite olika skepnader beroende på sammanhang och faktiskt här är en septett med fyra blåsare) sig an tio ärkeklassiska barnsånger, från Bä bä vita lamm till Lilla snigel och (nej, den såg man inte komma!) Huvud, axlar, knä och tå. Inte sällan på ytan rätt banala kompositioner som här tas på (lek)fullaste allvar och där sistnämnda blir en svängig New Orleans-marsch och förstnämnda en lojt taktfast barhängsdänga. Allt med ypperliga Lovisa Jennervall på sång. Första klass.
ÅRETS AKTIVISM
Cats and Dinosaurs
Sabotage
(Pacaya Records)
Att blanda humor och frän samhällskritik må vara ett väl beprövat koncept, medan Cats and Dinosaurs mix av radikal vänsterfeminism och stilsäker swingjazz kanske är lite mer obeprövad. Men efter tio år på scenerna och i inspelningsstudiorna (för ett band vars största hit heter Jobba mindre! har Cats and Dinosaurs verkligen jobbat stenhårt) har Filip Bagewitz och hans nonett verkligen landat i detta koncept. Så pass att de tryggt börjat blicka vidare mot ett bredare uttryck, från calypso till vals och nordiskt folktonad visjazz. Texterna på Sabotage är minst lika radikala som tidigare, men musiken så snyggt utmejslad att skivan hade kunnat funka i instrumentalversion. Vilket nog hade varit lite lugnare för lyssnare av, lät säga mer högerkonservativpopulistisk läggning.
ÅRETS JAZZOPERA
Angles & Elle-Kari With Strings
The death of Kalypso
(Thanatosis)
Årets mäktigaste musikprojekt var tveklöst Martin Küchens magnum opus som vi väl kan drista oss till att kalla just en jazzopera. Med dubbla bottnar i grekisk mytologi och den egna familjehistorien vecklar kompositören och saxofonisten Küchen ut ett drama som Liras recensent benämnde ”ett av krig, kärlek, sorg och vrede format mästerverk”. Egna gruppen Angles (här en oktett) förstärktes av inte bara en stråkkvartett utan också den särpräglade sångerskan Elle-Kari Sander som blommar ut på sätt som knappt gick att ana. Magnifikt.
[läs: Porträttet av Martin Küchen i Lira #1 2024]
ÅRETS ARTPOPJAZZ
Josefine Lindstrand
For the dreamers
(O-tone Music)
Vi hyllade Josefine Lindstrand redan för hennes förra skiva, Mirages by the lake, så nu borde vi väl egentligen ligga lågt kan tyckas … Men hon gör det ju igen, filar vidare ytterligare på sin unika sång- och ljudvärld och går liksom inte att komma förbi. Om Küchen nyss slog till med maffig opera så känns Lindstrands musik teatralisk i det mindre formatet, utsökt så och späckad med snygga små detaljer och kluriga vändningar i ett genomgående minutiöst genomfört hantverk. Medmusikerna är förstås grunden här: Jonas Östholm på piano, Gunnar Halle på trumpet, Pär-Ola Landin på kontrabas, Thomas Backman på altsaxofon, basklarinett, klarinett och flöjt, Fredrik Myhr på trummor, marimba och slagverk. Men den känsliga fingertoppstouchen är Josefine Lindstrands, som kompositör, arrangör och producent.
ÅRETS STORBAND
Tilde Schweitzer Big Band
Vintage magazine!
(Tengtones)
Utöver ovannämnda förstagångsartister debuterade i år också trombonisten Tilde Schweitzer (allvarligt, vilket debutantår!) och det kan måhända tyckas kaxigt att utse hennes skiva till årets storbandsskiva i stenhård konkurrens med högklassiga ensembler som Stockholm Jazz Orchestra (med två skivor), Bohuslän Big Band med Danilo Pérez och Fredrik Nordströms fina Big band stories. Men Tilde Schweitzer Big Band får med denna relativt traditionstrogna men sprakande debut finna sig i att symbolisera den nytändning storbandsgenren fått de senaste åren, inte minst bland den yngre generationen jazzmusiker – vilket vi skrev om i ett långt reportage tidigare i år. Hela skivan vibrerar av genuin kärlek till genren och missa för bövelen inte Leo Lindbergs feta orgelsolo i tolkningen av All members.
[läs: Reportaget om storbandsjazz i Lira #3 2024]
ÅRETS ARKIVFYND
Lars-Göran Ulander
Öppet två
(Caprice Records)
Ja, volym ett i den här serien med Nisse Sandström Group fick den här utmärkelsen förra året, men om Caprice fortsätter så här får de gärna prenumerera vidare på den i all evighet. Det rör sig alltså om en just påbörjad serie mycket ambitiösa utgivningar där de svenska jazzarkiven avsöks efter förlorade guldklimpar från den mer experimentglada scenen. Här har man alltså fokuserat på saxofonisten Lars-Göran Ulander i tre olika sammanhang från åren 1965, 1967 och 1977, tillsammans med bland andra Lars Lystedt och Per Henrik Wallin. Sökande, stundtals febrigt så, och med en sylvass skönhet mitt i utbrotten. Digitala lyssnare får vänta ett tag till innan det här släpps, men på den redan utgivna vinylutgåvan finns omistligt kringmaterial som en inledande text av skivseriens kurator Mats Gustafsson, en intervju med Lars-Göran Ulander och även en text som denne själv skrivit till utgåvan.
[läs: Intervjun med Lars-Göran Ulander i Lira #4 2024]
ÅRETS KONTEMPLATIVA
Elin Forkelid
Songs to keep you company on a dark night
(Sail Cabin Records)
Det riktiga eldprovet är ofta att få liv i det långsammare och mer lågmälda musicerandet. Saxofonisten Elin Forkelid gör just det här och lyckas storligen när hon bjuder in till en intim session med Tobias Wiklund på kornett och trumpet, David Stackenäs på gitarr och Mats Dimming på kontrabas. Fem egna kompositioner, Carla Bleys klassiker Ida Lupino och så Fleetwood Macs Landslide tränger sig inte på men bjuder ödmjukt in till ett behagligt krypin med dova klanger och dämpad belysning. Forkelid skriver själv att hon inspirerats av trumpetaren Kenny Wheelers album Angel song från 1997 – och se, där fick vi två nya favoritskivor som hållit oss varmt i handen så här i den begynnande vintern.
ÅRETS MÖTE ÖVER GRÄNSER
Joel Lyssarides & Georgios Prokopiou
Arcs & Rivers
(Act)
Vi har väntat på att få höra pianisten Joel Lyssarides utforska sitt grekiska ursprung närmare, men att det till slut skedde på det här viset var tydligen ändå mest av en slump: bouzoukispelaren Georgios Prokopiou var i Stockholm, de två möttes, testade att lira ihop, bokade en studiosession – och här står vi med en av årets finaste musikmöten, ett jazzigt Grekland att göra en virtuell resa till. Tuff utmanare till titeln: Jan Lundgren & Yamandu Costa med skivan Inner spirits.
ÅRETS HYLLNING
Magnus Öström & Dan Berglund
EST 30
(Act)
Joel Lyssarides spelar en av rollerna också här, i denna dokumentation av en minneskonsert till EST som framfördes 2023 i Köln och Stockholm. Ännu en Esbjörn Svensson-hyllning? Nja, snarare är det själva kompositionerna som lyfts fram här och ges nya dräkter. Sextetten med Magnus Lindgren, Joel Lyssarides, Verneri Pohjola, Ulf Wakenius och så förstås Magnus Öström och Dan Berglund lånar sex av EST:s mest ikoniska låtar och ger dem stundtals helt nya riktningar och klanger. Respektfull och fint men framåtblickade snarare än nostalgiskt.
ÅRETS UTTOLKARE
Lina Nyberg
Lost in the stars
(Hoob Records)
Vi fortsätter lite på samma tema … Vissa sånger har ju en förmåga att ständigt kunna nytolkas och göras relevanta oavsett era. Kurt Weills kompositioner hör förstås dit, vilket fått nutida kollegan Lina Nyberg att plocka upp bollen och inte bara tolka ett urval av hans sånger, utan även skriva ett antal repliker med egen text och musik tillägnad den tyske tonsättaren som i vår firar dubbla jubileum: 125 år sedan han föddes, 75 sedan han dog. På skivan har Nyberg med sig superkvintetten Daniel Karlsson på piano, Mauritz Agnas på bas, Peter Danemo på trummor, Fredrik Ljungkvist på klarinett/saxofon och Hildegunn Øiseth på trumpet. Starka grejer!
ÅRETS UTMANANDE
Space
Embrace the space
(Relative Pitch)
Tre ständiga favoritmusiker som låtit titeln på deras förra gemensamma album bli ett gruppnamn (ett klassiskt grepp för övrigt). Vi pratar alltså om pianisten Lisa Ullén, basisten Elsa Bergman och trumslagaren Anna Lund, och medan förra skivan var en liveinspelning från Fylkingen tar de här klivet in i Atlantisstudion där dessa åtta kompositioner improviserades fram. Inget för Coffee Table Jazz – Spotifys lista med mysig bakgrundsjazz – nej, här krävs totalt fokus för att hänga med i det intensiva samspråkandet som pågår mellan de tre, ofta med kraftfulla utbrott som följs av fritt sökande eftertänksamhet. Liras recensent kallade Embrace the space ”ett av de bästa pianotrioalbumen inom frijazz någonsin”, ”helt igenom magnifikt”. Så kolla upp det här, alla frihetstörstande med starka nerver!
ÅRETS AMBIENT
Trio Ramberget & Matti Bye
Mirror variations
(Egen utgivning)
Efter den mer expressiva utflykten passar något lite mjukare kanterna. Och ja, trion med namn efter Ramberget på Hisingen i Göteborg gör det igen! Jag kan faktiskt se det, berget alltså, från fönstret på Liras redaktion, och nu när jag lyssnar känns det lite som att musiken strålar ut därifrån som en melodisk mistlur, sänker sig över den lågt liggande innerstaden som hukar i den fuktiga dimman. Trion med Gustav Davidsson, Pelle Westlin och Johanna Ekholm på trombon, basklarinett, kontrabas och lite annat har den här gången bjudit in pianisten och filmmusikkompositören Matti Bye för detta samarbete som hör till det mest suggestiva som tänkas kan. ”Musik att försvinna in i”, som vår recensent uttryckte det.
ÅRETS KAMMARJAZZ
Bach Jazz
Bach Jazz
(Bolero)
Liras recensent fångade också den här skivan fint: ”Trion lyckas helt enkelt med att elegant renodla eller ska vi säga destillera Bachs harmonier till hjärtevärmande små jazzlåtar med gigantiskt innehåll.” Lägg till en påtaglig folkton hos pianisten Emil Carlsson Rinstad och ett härligt murrigt, återhållet driv i kompet (trummisen Ola Winkler och kontrabasisten Magnus Bergström) och vi har en skiva som slänger vår lite torftiga kategorisering (”kammarjazz” alltså) i ett dammigt hörn och tar med sig gubben Bach in på jazzklubben. Den innerligt saknade Anders Widmark står nog och diggar i himlens bar.
ÅRETS VOKALJAZZ
Sara Aldén
There is no future
(Prophone)
Som alltid en kategori full av värdiga kandidater, men stack ut i årets flod (jämte artister som Lisa Björänge, Viktoria Tolstoy, Vidya, Anders Boson, Anna Gréta, Ellen Andersson, Emma Denward …) gjorde faktiskt albumdebutanten (vad sa vi om debutanternas år?) Sara Aldén som skivdebuterade med en djupt imponerande ep häromåret och nu ger sig på fullformatet med samma envetna glöd och enorma viljekraft. Tematiskt är skivan kolsvart, som titeln tydligt påpekar, men präglas lika mycket av hennes obändiga lust att söka nya uttryck, att skala ner musiken till det vasst väsentliga. Så är också grundsättningen lika begränsad som expressiv, med August Björn på piano och Daniel Andersson på kontrabas. På debut-ep:n var det andras låtar hon tolkade, här är hälften hennes egna jämte klassiker som Someday my prince will come och som kanske något överraskande avslutning What a wonderful world, sorgsen men ändå mend glipa av hopp där i svärtan.
ÅRETS NORSK-SVENSKA UNION
Unionen
Unionen
(We Jazz)
Inspirerade av motsvarande folkmusikkategori (läs om Kalejdoskop Trio) konstaterar vi att samma pan-skandinaviska trend råder även inom jazzen. Kanske har de dansk-svenska jazztrådarna över Öresund av hävd varit starkare men de norsk-svenska är definitivt på gång och symboliseras förstås närmast övertydligt av nygrundade Unionen som oblygt återskapar detta rike som vi hoppas bygger på bättre maktbalanser än historiens Kalmarunion.
Det är fyra storligen meriterade musiker som byggt denna pakt: Ståle Storløkken och Gard Nilssen från Norge, Petter Eldh och Per Texas Johansson från Sverige. Den som känner till dessa namn anar förstås vartåt det barkar: en stämningstät och uppfinningsrik musik som inte bryr sig så mycket om den kallas jazz eller nåt helt annat.
ÅRETS WALK IN THE PARK
Lisen Rylander Löve & Alfred Lorinius
Händelser i en park
(Toppkonst)
Ibland förvånas man själv över vilka skivor som stannar kvar hos en, fortsätter att klinga också efter att musiken tystnat, och pockar på återbesök. Inte för att på något endaste litet vis förringa det vi hör här, men det är musik som åtminstone känns som att den uppstått i stunden på ett högst opretentiöst och spontant vis. Musik som lyckas fånga den där ofiltrerade känslan att som lyssnare få vara med i själva skapelseögonblicket, gång på gång. Tenorsaxofonisten Lisen Rylander Löve och kontrabasisten Alfred Lorinius tar oss med på ett fängslande strövtåg i parken fullt av ständigt nya upptäckter och plötslig förtjusning.
ÅRETS JAZZJAZZ
Klas Lindquist
Handle with care
(Egen utgivning)
Det är lätt att fokusera på musik som drar iväg åt något håll, tänjer på gränser, vidgar vyer, bjuder in till möten eller har ett tydligt tema – och lätt att förbise musik som bara … är. Det lite skämtsamma begreppet ”jazzjazz” kanske av vissa ses som nedlåtande men det handlar ju snarare om ett genuint och gediget förvaltande av en tradition i ständig men varsam vidareutveckling. Kortare sagt: utsökte altsaxofonisten Klas Lindquists kvartettalbum Handle with care (ja, titeln är talande) gör just det. Vårdar. Han är ”en musiker som lugnt litar på sitt material, sin ton, teknik och sin tolkning” skrev vår recensent, och ja, det där känns ju i lyssningen, här behövs inga inga stora åthävor, inga spräck eller uppvisningar – tillsammans med Leo Lindberg på piano, Niklas Fernqvist på bas och Daniel Fredriksson på trummor gör de musik som bara är. Vackert så.
ÅRETS VISJAZZ
Iris Bergcrantz
Vi fanns förut
(Ladybird)
Känns som att Vi fanns förut hamnade lite orättvist i skymundan när den kom i höstas, Iris Bergcrantz fina uppföljare till 2022 års bredare uppmärksammade Olle Adolphson-skiva Trasighet och fransar. På den här skivan är hon tillbaka i de egna texterna, med inspiration från tarot-kortens symboler. Liksom stallkamraten Amanda Ginsburg jobbar hon här nära den danske kontrabasisten och kompositören Anders Fjeldsted, och tillsammans presenterar nio nya låtar (och en tolkning av Vargsången från Ronja Rövardotter som sjungs med enbart Fjeldsteds bas som komp) som känns förbluffande självklara och tidlösa.
ÅRETS SLAGKRAFTIGASTE
Cornelia Nilsson
Where do you go?
(Stunt)
Vi avrundar med ännu en debutant, i eget namn i alla fall. För trummisen Cornelia Nilsson har vi kunnat följa i ganska många år nu i olika sammanhang, inte minst i olika samarbeten med Mathias Landæus. Men skivan här är alltså hennes första i eget namn och för detta blev den sedan länge Köpenhamnsbaserade Nilsson faktiskt dubbelt nominerad till det danska jazzpriset nyligen (årets artist och årets album). Det är en härligt frisläppt och tajt liten skiva, ömsint och småvilt ettrig omvartannat, som skapats med två varianter av en trio, där parhästen Daniel Franck på kontrabas antingen kompletteras av ungerske tenorsaxofonisten Gábor Bolla eller amerikanske pianisten Aaron Parks. Cornelia Nilssons egna kompositioner varvas med inlån från främst amerikanska förebilder. Bang!
Texter: Patrik Lindgren, redaktör Lira
Vill du hänga med i allt som händer även 2025? Och se till att Lira kan fortsätta att lyfta fram all fantastisk musik som skapas lokalt och globalt? Ge dig själv en prenumeration i nyårspresent!
