Året är inte riktigt slut än men här kommer den – Liras lika traditionsenliga som egensinniga sammanfattning av musikåret som gått, med fokus på de skivor som släppts och gjort störst avtryck!
Jazzen tar vi oss an i en egen, kommande text och börjar här med det vi kallar folk- och rootsmusik, med fokus på Sverige.
Vi unnar oss som alltid fulla friheter, utser men rangordnar inte och lovar vare sig konsekvens eller rättvisa men väl en massa fantastisk musik att återuppleva eller upptäcka – så häng med!
Texter: Patrik Lindgren, redaktör Lira
ÅRETS GENOMBROTT
H Self
Skälva
(Ella Ruth Institutet)
Kanske var det engelska språket något av en skyddande hinna på hans tidigare skivor? För något hände definitivt när Henric Hammarbäck beslöt att skriva och sjunga sina sånger på svenska. Fram klev han helt naken, sårbar, genuin och fyndig (galet rolig till och med!) och, jo, fullständigt oemotståndlig. H Self helt enkelt. Svensk visa, loj country, singer-songwriter – genrer känns här mest som illasittande kostymer, det samhälleliga perspektivet däremot är konsekvent underifrån med texter som växer för varje lyssning. Och vilken mästare han är på öppningsrader! Sånger som inleds med lakoniska fraser som ”Även flumpundare kör XC90”, ”Underkänd i matte, misstänkt för rån” och ”Dom säger det är aldrig för sent, så jag skjuter på det lite till” går inte att sluta lyssna på.
ÅRETS MÖTE ÖVER GRÄNSER
Annarella and Django
Jouer
(Sing a song fighter)
De lärde känna varandra i liversionen av det bedårande svensk-afrikanska bandprojektet Wau Wau Collectif häromåret, flöjtisten Annarella Sörlin och ngonispelaren Django Diabaté. Den ena bor i Örebro, den andre i Dakar, den ena har haft Ale Möller som läromästare, den andre är släkt med stormästaren Toumani Diabaté och har spelat med Cheikh Lô. Bara för att sätta topografin lite. Tillsammans hittade de en gemensam lekyta där musiken och instrumenten fick fritt spelrum i det nyfikna mötet. Deras första gemensamma skiva är ett av årets svängigaste små charmtroll.
ÅRETS UTGÅVA
Thomas von Wachenfeldt
Den vanfrejdade – Hultkläppens låtar och leverne
(Nordvis)
Vi har fått höra i åratal nu att det här projektet ”snart” är klart. Varför det tagit tid förstod vi när den färdiga utgåvan till slut damp ner under hösten. Spelmannen och musikforskaren Thomas von Wachenfeldt har inte bara spelat in alla 34 kända låtar som förknippas med den mytomspunne spelmannen, utan också knåpat ihop en hel bok som i detalj avhandlar både liv och musik, allt kongenialt inlett med Dan Andersson-dikten Spelmannen, ur Svarta ballader. T-tröjorna med en Hultkläpp stiliserad som en trashank med djävulsblick och texten ”Raising hell 1834-1898” uppges sälja som smör. Men låt det inte bara bli en gimmick, det här är musik och en historia väl värd sin djupdykning.
[läs: recensionen i Lira #4 2024]
ÅRETS ARKIVUTGÅVA
Allan Edwall
Alla Allans visor
(Playground Music)
Bland de vitt skilda ”shortlistade” utgåvorna i den här kategorin kan nämnas Supertraditionals fina Spelkvinnor i Dalarna med Lena Willemark som presentatör av materialet ur Folkmusikens hus arkiv, avdamningen av Carl Lundgrens tidiga (1913-1919) inspelningar på Klarinett och den mer närtida återutgåvan av Pettersson & Fredrikssons förbisedda pärla Sotali. Men den här ultimata utgåvan av Allan Edwalls alla (67 stycken) inspelningar inramad av en fint och ur flera vinklar berättad historia (plus sonen Mattias Edwalls fotografier) är omöjlig att komma förbi, i synnerhet som den folkkäre skådespelarens sångskatt äntligen tycks vara på väg att få det uppsving den förtjänar.
ÅRETS VISA
William Bülow O’Nils
En bättre värld – William Bülow O’Nils sjunger Ruben Nilson
(Comedia)
Den svenska visans mående av har diskuterats en del under året – det är för låg nivå menar vissa, men det beror nog på var man letar! Här valde vi i slutändan mellan tre starka kandidater: en nytänd veteran (Dan Berglunds Liv och dikt), Maria L Hallengrens Dagermantolkningar på Himmel över svarta hus och så skivan här, där sångaren och gitarristen William Bülow O’Nils skakar nytt liv i Ruben Nilsons gamla sånger, gärna med lite amerikanskt rootsiga klanger. Det är Bülow O’Nils debut i eget namn men han ska verkligen inte huka på sig för tidigare tolkningsföreträdare som Olle Adolphson och Fred Åkerström.
ÅRETS DUO
Emma & Ellika
Väder
(Kakafon Records)
Om pandemin av praktiska skäl var soloinspelningarnas gyllene era så är det som att det lite försiktigt vuxit ut till en pågående våg av duoditon, för 2024 var sannerligen duoskivornas år. Bland de som gjorde stora avtryck kan nämnas Sébastien Dubé & Torbjörn Näsbom med den kärnfullt svängiga To be du, Marine & Roswalls fina Game on, Norudde & Wallins Scordatura, Hanna & Robins Väsby-skildrande Gibraltar, paret Paulson & Bengtssons Chimär … Men här måste vi ju välja bara en – och då landar det i senaste numrets avporträtterade fiolduo Emma Reid och Ellika Frisell vars första gemensamma skiva Väder är en innerligt mångfacetterad resa med lödig närvaro. Det kärvt strävsamma möter det ystert kärleksfulla, det lokala färgsätts av globala utblickar.
[läs: intervju med duon i Lira #4 2024]
ÅRETS TEMATISKA
Hedin & Meidell
Klockarens musikaliska värld
(Gammalthea)
Prowinciale
(Smålands Musikarkiv)
Duon (ja, ännu en) Johan Hedin (nyckelharpa) och Ida Meidell (barockfiol) har de senaste åren turnerat med sitt koncept där de berättar om (och förstås spelar musik efter) klockare landet runt, dessa förbisedda yrkespersoner som inte minst höll liv i bygdens musiktraditioner. Skivan släpptes några dagar före nyår men får väl ändå räknas till 2024 års skörd. Och det hann ju bara gå ett drygt halvår innan de i september följde upp med skivan Prowinciale, som fokuserar på, citat: ”gustaviansk dansmusik ur spelmansböcker med kopplingar till Växjö” – ett något smalare tema således men inte desto mindre svängigt.
[läs: intervju med duon i Lira #1 2024]
ÅRETS FOLKPOP
Mirja Palo
Riegádahttin
(Bjärka Records)
Också detta en tematisk skiva, på temat barnafödande, men en skiva som fungerar på dubbla plan: det vill säga den briljerar även om du inte är så värst hemma på nordsamiska (själv får jag nöja mig att ana mig till ordens betydelse, men att ”lullálávlu” betyder vaggvisa går ju att gissa). Musiken är gnistrande, glimrande, skarp, dramatisk (de första fyra ord jag skrev ner medan jag lyssnade), oerhört snyggt komponerad och den ljusa, klara ljudbilden med kantelen i centrum förtar aldrig känslan av tyngd.
[läs: intervju i Lira #1 2024]
ÅRETS AMERICANA
My Dear Companion
Well of time
(Ella Ruth Institutet)
Svensk americana är en genre med visst momentum, och det har fyllts på hela tiden med fina utgåvor från artister som Richard Lindgren, Andi Almqvist, Karolina Brännström, Jesper Lindell och skönt stökiga Det blev handgemäng. Men det var trion My Dear Companionsom verkligen golvade oss med sin andra skiva Well of time när den kom i våras. Och medan debuten bestod av främst tolkningar av amerikanska förlagor så tar de här klivet fram som låtskrivare i egen rätt. Med avskalat strängkomp på banjo, gitarr, cittra och dulcimer låter Hanna Shermis, Lea-Marie Sittler och Agnes Åhlund stämsången sväva högt mot en klar himmel. Och det är bara att luta sig tillbaka i hammocken och gunga med.
[läs: intervju i Lira #2 2024]
ÅRETS OPA!
Folkdivizjon
Yes! Yes! Yes!
(Egen utgivning)
Många har säkert högst fysiskt sett, hört och dansat till den här Malmöoktetten på någon festival, svettig klubb eller gata de senaste åren, men nu finns de alltså även virtuellt på denna korta, koncisa inspelning med nio låtar på totalt knappa 29 minuter. Ingen självklarhet att fånga dylik energi i en studio men här fungerar det verkligen, den lekfulla mixen av jazzig (och mellan raderna lite nordiskt folktonad) klezmer och balkan sitter som en smäck.
ÅRETS NORSK-SVENSKA UNION
Kalejdoskop Trio
Kalejdoskop
(Gammalthea)
Inte ens pandemin och de tillfälligt stängda gränserna kunde sätta stopp för trenden med norsk-svenska samarbeten på folkmusikens område. Ett nytt tillskott i den floran är trion Kalejdoskop, med Sofia Hultqvist Kott på indisk shrutibox och sång, Albin Myrin på klarinett och Gard Nergaard på hardingfela och oktavfiol. Låtmaterialet är till stora delar hämtar från syd-Norge men det är trions unika, innerliga och påtagligt närvarande uttryck som griper tag och ger liv åt den här debuten. Alternativ kategori: Årets trad!
[läs: intervju i Lira #3 2024]
ÅRETS SKANDINAVISTER
Floating Sofa Quartet & Guro Kvifte Nesheim
Kystnært
(Taragot)
Vi spinner vidare lite på samma tema … Den politisk-kulturella rörelsen skandinavism må vara om inte död så åtminstone primärt historisk, men musikaliskt lever den och frodas – och bättre blir det ju inte när finsk-dansk-svenska kvartetten Floating Sofa bjuder in norska hardingfele-gurun Guro Kvifte Nesheim och närapå fulländar den pan-nordiska tanken. Lej en islänning till bandet så är ni i mål! Alternativ kategori också här: Årets trad!
ÅRETS PANTERTANTER
Tant Parant
Ro och trevnad, lycklig levnad
(Pacaya Records)
Inte bara ett underfundigt koncept, utan också en av årets mest vitala folkmusikskivor fick vi från denna trio av karska ”tanter” – Hilda Ekstedt på saxofoner, Hugo Gerdmar på dragspel och Emma Engström på klaviatur – som sturskt sparkar liv i såväl lånade polskor som nyskrivet. Gediget hantverk inte utan viss glimt i ögat och stundtals i en lätt sjuttiotalspsykedelisk klädnad med härlig lyster.
(Transparens: Emma Engström jobbar med layout för Lira men har ingen aning om att dessa rader skrivs.)
ÅRETS SAMARBETE
Väsen & Hawktail
Väsen & Hawktail
(Olov Johansson Musik / Padiddle Records)
Väsen tycks alltid pigga på samarbeten, som när de bjuder in de mest skilda gäster till sina konsertserier. Just det här samarbetet hör nog till de mer självklara, att gå samman med nordamerikanska folktrion Hawktail, uttalade Väsenfans. Tillsammans bildar de en mäktig rootsmusikalisk stråkkvintett och, ja vad säger man? Ett jäkla drag helt enkelt. (Sidotips: missa inte Hawktails lilla skiva från i somras med en annan Lira-favorit: Aoife O’Donovan.)
ÅRETS MÖRKASTE
Duga
Ørf-Our
(Egen utgivning)
Soundmässigt i rakt nedstigande led från Hedningarna kliver duon Albin Broberg och Olof Kennemark fram med en högst samtida ljudande musik präglad av ett malande mörker och en enveten tyngd – men också skira små utbrott av trotsiga solstrålar. Fem ganska korta låtar på en minutiöst utmejslad liten debut-ep, alldeles lagom mycket att smälta för den här gången. Men mer väntas tydligen nästa år!
ÅRETS SPELGLÄDJE
Ale Möller
Andras
(Supertraditional)
Efter fem decennier i musikens tjänst gjorde han det, den gode Ale, kanske i första hand för sitt högst egna frisläppta nöjes skull: en klassisk coverplatta med dussinet favoritlåtar av de mest skilda slag. Hoppen är till synes hopplöst disparata mellan en smäktande jazzstandard och en klämmig Beatlesdänga, en polska i närkamp med The Doors, en yster Taube, en funkig St James Infirmary, en enveten grek och en cajunvals från Nidälven-deltat. Det går ju inte! Men baske mig om Ale Möller, Mats Öberg och Olle Linder ändå inte lyckas! Eller? Jag vet fortfarande inte. Men kul har dom, kul är det.
Vill du hänga med i allt som händer även 2025? Och se till att Lira kan fortsätta att lyfta fram all fantastisk musik som skapas lokalt och globalt? Ge dig själv en prenumeration i nyårspresent!
