Cats and Dinosaurs

Dela den här recensionen:

De tioårsjubilerande göteborgarna brukar beskriva sig som ”världens mest radikala swingband”, men frågan är om det inte är dags att uppdatera denna slogan nu? 

Visst är texterna lika politiska som någonsin förr, och i både högljudda slagordskörer och mer finstämda sånger avhandlas bland annat ”renovräkningar”, artutrotning, heteronormativitet och fossilindustrierna. Och visst finns här också fantastiska swinglåtar (är titellåten årets svängigaste låt? Eller är det Macht kaputt was euch kaputt macht?, eller Homo economicus?), men musikaliskt har Cats and Dinosaurs nu breddat sig ännu mer än tidigare. Exempelvis är en låt närmast en folkmusikinspirerad visa, i andra är bandet rentav punkigt ösiga, och här finns till och med en calypso! Dessutom är Avskedsvals och den avslutande vaggvisan så ljuvligt vackra och samtidigt så sorgliga att jag blir tårögd. Fiolsolot och stämspelet med klarinetten och altsaxen i den förra är rysningsframkallande känslostarkt.

Sabotage är i högsta grad en kollektiv insats av alla nio medlemmarna, med både lysande solon och extremt starkt och dynamiskt samspel, men två namn vill jag ändå lyfta särskilt. Filip Bagewitz har överträffat sig själv som låtskrivare, som vokalist briljerar han både i smäktande (men absolut inte sliskiga) ballader och med en underbart rå raspighet i titelspåret, och hans akustiska gitarrspel lägger grunden till svänget men är också framträdande i de stillsamma sångerna. Trummisen Julia Schabbauer spelar ut hela registret från subtilt vispspel via rullande pukrytmer och calypsons intrikata virveltrumfigurer till oerhört röjigt men samtidigt magiskt svängigt cymbalslammer. Det hela toppas med ett dundrande trumsolo redan i första låten.

Redan efter ett par lyssningar envisas inte bara några utan faktiskt varenda en av de tio låtarna med att turas om att dyka upp i mitt huvud, och det får de gärna fortsätta med. Sabotage är utan tvekan årets bästa jazzskiva, om inte den bästa alla kategorier! Att både albumomslaget (precis som tidigare tecknat av Sara Granér) och själva vinylen är tjusigt rosa gör bara saken ännu bättre.