Nusrat Fateh Ali Khan

Dela den här recensionen:

På 1980-talet hade Peter Gabriels skivbolag Real World och Womad-festivalen en stor del i lanserandet av Nusrat Fateh Ali Khan i väst. I sitt hemland Pakistan, och inom stora delar av den islamska världen var han redan den stora mästaren inom qawwali (de sufiska hyllningssångerna till det gudomliga). Men stjärnan slockande när Khan dog 1997, 48 år gammal.

Khan släppte flera traditionella qawwali-album på Real World, men var också öppen för musikaliska experiment och korsbefruktning. Ganska tidigt under sin tid med bolaget spelade han in den genreöverskridande skivan Musst musst med den kanadensiske producenten och gitarristen Michael Brook. Men under samma tidsperiod (våren 1990) spelade han även in flera traditionella qawwali, tillsammans med sin vanliga ensemble. Dessa inspelningar glömdes dock bort, tills de hittades i skivbolagets arkiv i samband med en flytt.

Chain of light består av fyra sånger från dessa inspelningar och presenterar Nusrat Fateh Ali Khan på toppen av sin förmåga, tillsammans med sin följsamma och alerta grupp av sångare och ackompanjatörer. Tre spår är mer traditionellt framförda sånger, med smattrande tabla och böljande harmonium, medan en (Aaj sik mitran di) bygger upp till något av en rock-attityd med taktfast kör, ett enträget riff och Khans röst svävande som ett syntsolo på toppen. Som extra bonus har en av sångerna, Ya gaus ya meeran, aldrig tidigare släppts.

I samband med utgivningen sa Peter Gabriel: ”Jag har haft privilegiet att arbeta med mängder av olika artister från hela världen. Men den kanske största sångaren av alla var Nusrat Fateh Ali Khan.”

Khans röst har alltid varit den stora behållningen på hans skivor och konserter. Chain of light är inget undantag. Hans stämma är kraftfull och vig, töjbar och tonsäker och hans kulsprutesnabba kromatiska vokaliseringar (sargam) – tänk tungomålstalande i sprintertakt – är lika imponerande som de är otroliga.

Dessutom hade Khan förmågan att gripa sin publik, oavsett om den förstod urdu, punjabi och persiska eller inte. Musiken rör och berör. Det räcker.