Lars-Göran Ulander
Öppet två
Skivbolag: CapriceFormat: LP/DL
Recenserad av: Peter Bornemar
Publicerad: 22 nov 2024
Dela den här recensionen:
Efter den utmärkta första utgåvan i Caprice skivserie Öppet, med Nils Sandström (som jag skrev om i Lira #3 2023), kommer nu en efterlängtad andra volym i serien som den här gången fokuserar på experimentell musik av och med saxofonisten Lars-Göran Ulander från åren 1965–1977.
Som tidigare är det Mats Gustafsson och Roger Bergner vid Statens musikverk som står bakom utgåvan, med assistans från jazzhistorikern och producenten Jan Bruér, trumslagaren Peter Olsen och Lars-Göran Ulander själv.
Den numera 81 år och fortsatt aktive Ulander inledde sin jazzbana när han 1963 kom med i ventilbasunisten Lars Lystedts sextett, och kom därefter att leda sin egen septett och även spela i en rad andra konstellationer – bland annat med Per Henrik Wallins trio. Han har även varit lärare i Vilhelmina kommun och blev 1981 anställd vid Sveriges Radio där han under tjugo år var programchef och producent för P2 Jazz.
På denna välmatade och välljudande utgåva möter vi Ulander, ”varulven från Saxnäs” som han ibland har kallats, i sex låtar hämtade från tre olika sammanhang. Inledande Ted och Minus 38 grader Celsius, båda skrivna av Ulander, är med hans septett inspelade av Sveriges Radio i Umeå 1965. Den av Gabor Szabor skrivna Swampy (suite II) är en livespelning från en jazzfestival i Zürich 1967 med Lars Lystedt kvintett (som förutom Ulander då även inkluderade Berndt Egerbladh på piano).
Andra sidan på vinylalbumet utgörs av tre låtar med Per Henrik Wallins trio inspelade på Fasching och Kägelbanan i Stockholm 1977. Av dessa är E.V. ett magnifikt solonummer med Ulander, Free tonal impromptu en enastående duoinspelning med Ulander och Wallin, och Moose on the loose en härligt egenartad tolkning av Charlie Parkers original signerad Ulander, Wallin och Peter Olsen.
Fantastisk musik rakt igenom, och inte minst inspelningarna under Per Henrik Wallins namn, där Lars-Göran Ulanders fenomenala saxofonspel visar att brutalitet och skönhet kunde gå hand i hand.
Låt oss hoppas att utgrävningarna av den kreativa svenska jazzen från 1960- och 1970-talet fortsätter.