Peter Evans

Dela den här recensionen:

Första gången jag hörde den amerikanske trumpetaren Peter Evans var när han framträdde med gruppen Mostly Other People Do The Killing på Moers jazzfestival i Tyskland 2009. Både innan och sedan dess har han spelat med musiker som Evan Parker, Peter Brötzmann, Barry Guy och John Zorn och även gjort skivor med sin egen kvartett, kvintett och ensemble.

På detta hans första album på finska skivbolaget We Jazz, som spelades in i Lissabon sommaren 2023, delar han spelutrymmet med basisten Petter Eldh och den magnifike trumslagaren Jim Black i åtta egna kompositioner som formligen sprudlar av frenesi. Både Eldh och Black har spelat med Evans tidigare, och vet att lägga an ett rejält tryck i den rytmik som Evans har att luta sig emot.

Peter Evans är inte bara en remarkabelt skicklig teknisk trumpetare, han är också en visionär som hela tiden söker nya uttryck. I musiken här växlar han mellan piccolotrumpet och flygelhorn, och sprutar i inledande stycket Freaks ut kaskader av toner som studsar mot mattan av bas och trummor. Än mer imponerar stycket See, där den vanvettiga pulsen från Eldhs bas och Blacks trummor får Evans att elda på med en tonfrekvens som är närmast osannolik.

Allt går emellertid inte i rapid fart. Låten Nova präglas av återhållsamhet, och i Movement 56 sjunker en rätt udda inledning på flygelhorn ned i en bädd av elektronik som både Eldh och Black dubblerar på. Den sprittande tonen är tillbaka i det omtumlande stycket Fully born, och i den korta avslutningen The lighthouse använder sig Evans enbart av trumpetens munstycke. 

Märkvärdig och spännande musik från tre fantastiska musiker.