Dwight Yoakam

Dela den här recensionen:

Just som vi börjar misströsta kommer countryhjälten Dwight Yoakams första album med originalmaterial på nio år. En skiva som tagit tre år att sammanställa och som bjuder två covers samt ett dussin nya låtar, samtliga skrivna av Yoakam på egen hand eller i tandem med någon kompatibel kollega. Därtill en duett med yngre stjärnan Post Malone.

Brighter days visar sig vara en värdig uppföljare till 2015 års Second hand heart och Swimmin’ pools, movie stars … från året efter. På den senare klädde Yoakam sina äldre låtar i bluegrass-arrangemang, ihop med bland annat musiker från Alison Krauss & Union Station.

Nya albumet rymmer nummer som ömsom rockar, ömsom tar det lite lugnare. I låten Can’t be wrong larmar elgitarrerna på i närheten av The Cramps och Steve Earle. Eller ta en sak som Every night, som hamnar mittemellan Traveling Wilburys och Yoakams gamla cover på Queens Crazy little thing called love.

För Kentuckysonen Yoakam har en intressant historia av bra och ibland lite oväntade coverval, från Buck Owens, Ray Price och Lefty Frizzell till The Clash, Cheap Trick och Prince. Den här gången tar han sig an just två dylika ytterligheter, i form av Carter Familys traditionstypiska Keep on the sunny side och en mer oväntad Bound away; en blott tretton år gammal låt inlånad från det stilblandande kaliforniska bandet Cake.

Dwight Yoakam har producerat plattan på egen hand, med mixgeniet Chris Lord-Alge (Tina Turner, Green Day) vid sin sida. Det hela låter bra, och huvudpersonen har den där speciella rösten i behåll.