Yasmin Williams

Dela den här recensionen:

Hennes fingerfärdigt plockande spelstil påverkades starkt av tonårens alla timmar framför spelet Guitar hero. 2024 är Yasmin Williams själv något av en gitarrhjälte – ”alt tapping” eller inte. Virginia-fantomen kastar till oss kaskader av harmonier med sådan flyhänt lätthet att du snart glömmer att betrakta tekniken och bara försvinner in i musiken som flödar likt en livfull bäck ur högtalarmembranen. Det doftar friskt av Yasmin, aldrig av de gräddfärgade lädersätena i Yngwie Malmsteens numera avyttrade Ferrari 308 GTS Quattrovalve. Vår vårdoftande Yasmin Williams erbjuder komplett AC-service bara genom att spela på sin gitarr.

Det mesta på Acadia är instrumentalmusik, men ibland kommer där en sångröst som förändrar ljudbilden och luftrummet. Folkmusiken från Appalacherna ligger som en klangbotten, men strikt traditionellt jobbar Williams inte. Musiken kan ljuda eteriskt och lättsmält experimentellt. Förutom gitarren spelar Yasmin Williams även banjo, kora och en spektakulär harp guitar på skivan. Närmast till hands ligger väl att jämföra med gitarrjättar som Bert Jansch, John Renbourn, Leo Kottke och Davy Graham, men Yasmin Williams hittar en egen väg, högt ovan bergen där luften känns fri.

På olika spår gästar storheter som Dom Flemons, Aoife O’Donovan, Marcus Gilmore och Immanuel Wilkins. Skivtitelns Akadien syftar på en samling franska kolonier i nordöstra Nordamerika. Kolonierna grundlades under 1600-talet i det som då kallades Nya Frankrike. Centrum låg runt Nova Scotia i dagens Kanada, och området utgör i dag New Brunswick, Nova Scotia, Prince Edward Island och delar av den amerikanska delstaten Maine.