William Bülow O’Nils

Dela den här recensionen:

Frans Ruben Isendorf Nilson (1893-1971) tillhör våra folkkära visdiktare, han var tillika författare och konstnär och före artistlivet plåtslagare. Som konstnär har han gjort en stor målning, som hänger i ABF-huset i Stockholm. Som visdiktare är han vass i sin samhällskritik och visar stor berättarglädje i sina angelägna och jordnära texter.

William Bülow O’Nils är gitarrist i trion Rot, nu debuterar han som soloartist med tio egna tolkningar av Ruben Nilsons sånger.

De odödliga sångerna har tidigare tolkats av många andra, från Harry Brandelius till Fred Åkerström. Sångerna speglar livet av motgångar och sjukdomar och så bokslutet med döden. Det kan ske drastiskt som i Rallarvisa, där en släkting hänger sig i en tall i Årsta skog. Detta med döden återkommer i Den moderna döden och i Åkare Lundgrens begravning. Sköra och ömma visor, som William Bülow O’Nils tolkar med auktoritet och stark inlevelse. Medmusikerna är följsamma och det hela andas en stor lyhördhet i samspelet. En storartad produktion!

Medmusikerna är Daniel Östersjö, Rebecka O’Nils, Bengt Söderhäll, Puch Magnus Olsson, Per-Olof Swing och Pelle Westin.

Mitt favoritspår är det första, Amerikabrevet, om en skrytig emigrant som skriver hem till sin ungdomskärlek, där den skrivande har tagit intryck av det nya språket och den nya musiken.