Redaktionsbloggen

Nils Landgren var konferencier och solist på hyllningen till Georg Riedel. Bild: Leo Ahmed

Lyxig hyllning med oerhörd spännvidd

13 okt 2024

En hyllning till Georg Riedel
Konserthuset, Stockholm Jazz Festival 11 oktober 2024

Under fjolårets upplaga av Stockholm Jazz Festival skedde det uruppförandet av Jiddischland, där Georg Riedel för första gången under sin långa karriär tonsatte texter på jiddisch. Det låg honom varmt om hjärtat, och kom att bli hans sista stora verk. Fyra månader senare, i februari i år, avled Georg Riedel, 90 år gammal.

Därför är det en självklarhet att årets festival invigs med en storslagen hyllning till denna en musik-Sveriges flitigaste och mest mångsidiga kompositörer. Han skrev operor, körverk och annat konstmusikaliskt som av uppenbara skäl inte får plats denna kväll. Visserligen inleds det hela med att konsertens konferencier Nils Landgren på egen hand spelar Du ska inte tro det blir sommar på sin trombon, men fler av de berömda barnvisorna än så blir det faktiskt inte. Hela återstoden av programmet fokuserar på kompositioner som sorteras in under benämningen ”jazz”, och under nära tre timmars konsert och närmare trettio låtar är det knappt några som liknar varandra stilmässigt. Även det säger en hel del om hur oerhört bred Riedels produktion var. 

Till viss del ligger omväxlingen i sättningen. Pianisten Calle Bagge har satt samman ett stjärnspäckat storband där närmast samtliga medverkande även är framträdande artister i egna band och andra sammanhang. Till detta kommer fyra vokalister och ytterligare några instrumentalister, och många av låtarna framförs i olika mindre konstellationer, från duo och uppåt. 

Vi får även höra låtar från många delar av Riedels ungefär sjuttio år långa kompositörsbana. Den äldsta, en duett för kornett och kontrabas, skrev han redan när han låg i lumpen, och de yngsta så sent som i fjol. 

Dottern Sarah Riedel var självskriven som en av vokalisterna.

Georgs döttrar Sarah och Channa Riedel sjunger flera sånger vardera, och bland dessa finns flera med texter av Cornelis Vreeswijk som Sarah Riedel framför med bravur. Särskilt Ta hit ett piano! sa Jan Johansson, där Georg Riedel i basgången vävde in några toner från Visa från Utanmyra, görs riktigt fint. I två andra Cornelis-texter medverkar även Nicolai Dunger med inte bara sång utan också snyggt visslande i samspel med Fredrik Ljungkvists klarinett. 

Att Dunger bara är med i just dessa två låtar under hela kvällen känns som något av ett lyxproblem, men när så många artister ska vara med och så många sorters musik framföras blir det oundvikligen så att flera bara är med i ett par enstaka nummer. Det gäller även Lena Willemark, som på trio tillsammans med dragspelaren Lisa Långbacka och pianisten Johan Graden gör en makalös tolkning av Lennart Hellsings text om Bjäran, där Willemark väser och nästan morrar när hon skildrar denna mytologiska varelse. Detta följs av den oerhört vackra Där sorgen bor med text av Barbro Lindgren, där Willemark precis som hon alltid gör sjunger så oerhört innerligt. 

Georg Riedel komponerade gärna till, eller om, personer som inspirerade honom. En sådan var saxofonisten Albert Ayler som fick ett ”musikaliskt brev” av Riedel. Här framförs det av storbandet med Jonas Kullhammar som tenorsaxofonsolist i ett riktigt starkt stycke. En annan var uppenbarligen Mozart, som Riedel hade i åtanke när han skrev Wolfgang on my mind. Men det blev definitivt inte klassisk musik för det, utan snarare ett stycke för åtta blåsare och komptrio som är ett av kvällens tyngsta, med särskilt mycket ös av trummisen Konrad Agnas. 

Andra stycken som sticker ut på olika sätt är en svit för två kontrabasar, lysande framförd av Hans Backenroth och Viktor Skokic (som annars turas om att medverka i övriga låtar), en överraskande spräckig låt med Mats Äleklints trombon och Ljungkvists tenorsax i fronten, och den mycket vackra Till Judith, tillägnad Georgs barnbarn och här spelad av Långbacka tillsammans med Skokic och Agnas samt Mats Bergström på gitarr. Mot slutet av konserten får vi även höra Channa Riedel sjunga en av sångerna från nämnda Jiddischland, den så fina Viglid far zikh aleyn

Ett välfyllt konserthus hyllade mäster Georg.

Det hade nog gått att fylla hela festivalen med Georg Riedels musik, och trots att konserten alltså är riktigt lång rymmer den givetvis bara några enstaka nedslag i denna osannolikt omfattande bana som basist och kompositör. Med tanke på vilka som medverkar – bland blåsarna återfinns även bland andra Per Ruskträsk Johansson, Agnes Darelid, Nils Janson och Emil Strandberg, för att nämna några – är det såklart inte alls förvånande att framförandena håller en oerhört hög nivå. Det är minst sagt en värdig hyllning. 

Text: Rasmus Klockljung
Bild: Leo Ahmed


Fler recensioner

Annonser