Vad händer med våra studieförbund när de statliga stöden skärs ned? Har de ens möjlighet att överleva? Vi ställde frågan till Lars Wallin som är verksamhetsutvecklare på Studiefrämjandet Fyrbodal, en tjänst han haft sedan 2012. Wallin är regionalt musikansvarig, vilket innebär att han även träffar nationella kollegor och får information om hur läget ser ut runtom i landet.
– Vi befinner oss i en svår ekonomisk situation nu, för i år börjar de här statliga neddragningarna på trettio procent. På studieförbundet Kulturens beslutade man ju till och med för att lägga ned på grund av de minskade stadsbidragen, och jag har hört från andra kollegor och studieförbund att de börjar stänga kontor och musikhus runtom i Sverige. På Studiefrämjandet där jag jobbar är vi mitt inne i en kraftig omstrukturering med stora neddragningar. Alla anställda har dessutom fått söka om sina tjänster.
I Uddevalla, där Lars Wallin arbetar och bor, fick förbundet en dubbel smocka.
– Samtidigt som de statliga nedskärningarna sker har Uddevalla kommun nu beslutat att man inte längre stöttar det som kallas ordinarie folkbildningsverksamhet. De säger att de inte drar ner på summan som finns att tillgå, men vill se projekt och event i stället för ordinarie verksamhet. Vi fick en sänkning i bidrag med 400 000 kronor och vi måste nu söka pengar till olika projekt och event i stället för att kunna hålla i gång vår basverksamhet.
Att skriva ansökningar för projekt löpande låter som ett väldigt ineffektivt sätt att spendera avlönad tid?
– Ja. Och har man ingen grund att stå på är det ju svårt att söka projekt. Samtidigt kämpar vi på och gör en massa kul och spännande saker, som att till exempel arrangera livespelningar för musiker i förbundet på Sweden Rock och Way Out West.
Vad innebär nedskärningarna och omstruktureringarna för människor som till vardags använder era lokaler och resurser för sammankomster?
– Vi har haft ett antal studior för hiphop och elektronisk musik i Uddevalla Folkets Hus som vi nu tvingats säga upp. De som sysselsattes där var framför allt ungdomar med särskilt fokus på de som fyllt arton år och inte längre får vara på fritidsgård. Det finns ett glapp i den här åldern, på väg in i vuxenvärlden, då det är viktigt att ha någonstans att ta vägen.
Lars Wallin berättar att de inte vet vilka kontor som Studiefrämjandet kommer att stänga, men om kontoret i Uddevalla tvingas stänga påverkas många.
– Det är ju fullt på vårt kontor på dagarna. Det är allt från äldre som möts här för sticknings- och sycirklar, till körverksamhet och annat. Sådana träffar råder bot på mycket ofrivillig ensamhet. Och om man ser på ungdomsverksamheten, vad ska ungdomarna göra i stället? Alla kanske inte har råd att köpa musikutrustning själva.
Text: Sunniva Brynnel
[ur Lira #3 2024]
