Swamp Dogg

Dela den här recensionen:

Många strängar på sin lyra (nåja) kan utan tvekan den amerikanske sångaren, låtskrivaren och producenten Swamp Dogg, eller Jerry Williams Jr som han är döpt till, sägas ha. Jump blues, r&b, southern soul, psykedelia, funk, disco och country är bara några av de områden han varit inne på sedan 1954, då han som tolvåring gav ut en bluessingel. Sedan han tog sig namnet Swamp Dogg runt 1970 har det blivit dryga tjugo album i eget namn, samtliga med särpräglade titlar och varierat innehåll.  

Det nu aktuella albumet, utgivet på den av John Prine instiftade etiketten Oh Boy, handlar som titeln antyder till stora delar om bluegrass i sin originella form, det vill säga det svarta ursprunget till den musik som länge var förknippad med enbart vita musiker. 

Men även om instrumenteringen med bland annat banjo (Noam Pikelny), mandolin (Sierra Hull), dobro (Jerry Douglas) och fiol (Billy Contreras) pekar rakt mot bluegrass finns bland de tolv spåren här en enorm mångfald i form av folk, country, blues, soul och mer. Helt i Swamp Doggs anda. Exempelvis en tolkning av Tony Bennetts croonerlåt Have a good time från 1952 och en variant av Floyd Tillmans Gotta have my baby back som Ella Fitzgerald fick en hit med 1949. 

Sångerskorna Margo Price och Jenny Lewis gästsjunger i var sin låt, där Lewis bidrar till den suveräna Count the days, som Swamp Dogg producerade för Inex & Charlie Foxx 1967. Gästar gör även Living Color-gitarristen Vernon Reid, som sätter eld i baken på bluegrassrökaren Rise up.

Och sina 82 år till trots är Swamp Dogg en strong sångare rakt igenom denna kavalkad av vad som också skulle kunna kallas soulgrass.