Dobet Gnahoré

Dela den här recensionen:

Exakt tjugo år efter debutalbumet Ano neko kommer här stadiga sångerskan, akrobatiska dansaren och smattrande slagverkaren Dobet Gnahoré med sitt sjunde studioalbum. Artisten från Elfenbenskusten är, som så många afrikanska musikkollegor, bosatt i Frankrike. Hennes afropoppiga stil hämtar främst näring i västafrikanska traditioner, och är ibland obesvärat svängig för att snart bli mjuk och soft i konturerna. Stundtals kan det bli lite väl rundade hörn för min smak, men mest är Zouzou en övertygande skiva. 

Budskapen i texterna är viktiga, och det är ju synd att jag inte greppar språket. Men musikaliskt talar Dobet Gnahoré klarspråk, och kommunicerar utan åthävor. Det är välproducerat i en balansakt mellan tradition och modernitet. För första albumet på tre år har Dobet Gnahoré återvänt till Elfenbenskusten, närmare bestämt staden Abidjan. Där finns producenten Momo Wang, Dr Wang kallad, som tidigare hjälpt såna som maliska r&b-stjärnan Aya Nakamura och coupé-décalé-artisten Ariel Sheney att hitta sina respektive ljudbilder.

Det har resulterat i en ljudsatt positivism, fylld med tillförlit och hopp inför framtiden.