Yemen Blues

Dela den här recensionen:

Genom åren har Yemen Blues flera gånger genomgått rätt rejäla förändringar i sitt sound och uttryck. Nu är bandet en kvartett med den udda sättningen sång/guimbri, elbas/oud, slagverk samt trumset. De har alltså oftast inget melodiinstrument alls, och i stället fylls ljudbilden av rytmer, bisarra elektroniska ljud, hetsiga basostinaton och förstås Ravid Kahalanis intensiva röst.

Både Dan Mayos akustiska trumset och Shanir Ezra Blumenkranz elbas förses med en hel del elektroniska effekter, ibland märkliga psykedeliska ljud, andra gånger brutalt hårda. Emellanåt är elbasen extremt distad, i en låt dyker ett munspel oväntat upp, i en annan förekommer rap. Mitt i alltihop smattrar Rony Iwryns congas, plåtdunk och många andra slagverk. Bandet är hårdare än någonsin tidigare, vissa mangelpartier är definitivt noiserock, och de lyckas pussla ihop galet fuzziga basgångar med slagverksrytmer från Mellanöstern och Kahalanis pådrivande och mycket personliga sång. 

Det händer nya saker nästan hela tiden, och Yemen Blues visar att de inte bara är skickliga på att återuppfinna sig gång på gång utan också att de återigen lyckas hitta nyskapande sound, i plural.