Richard Thompson

Dela den här recensionen:

Det har gått sex år sedan Richard Thompson släppte sitt senaste album. Till skillnad från andra artister väntade han ut covid och lockdown innan han började komponera nytt material. När han väl började arbeta kom sångerna snabbt och han har nu släppt sitt artonde soloalbum.

Det tog Thompson (gitarr, mandolin, dragspel) och hans band – Michael Jerome (trummor), Taras Prodaniuk (bas) och Boddy Eichorn (gitarr) – inte mer än en vecka att spela in (och lite längre än så att mixa) Ship to shore. Det består av tolv sånger som kan beskrivas, och känns igen, som äkta Thompsonsk fatabur.

Musikaliskt varierad, med inslag av folkmusik, jazz, country, rock och klassisk musik, spinner Thompson sina berättelser om udda figurer med vanligtvis dystra och mörka liv, ofta satta till kontrastfyllda melodier. The fear never leaves you, om en hemkommen soldat med posttraumatisk stress-syndrom, är en dyster bossanova; Freeze, om en man som är så paralyserad av sitt eget liv att han inte kan förmå sig att ända det, är en rockig medeltida dödsdans.

Maybe är en snärtig rockare om jakten efter drömflickan – eller är det motsatsen (“She scares me to death”)? Singapore Sadie, en stillsam ballad i tretakt, är en sorgsen kärlekssång och det närmaste Thompson kommer klassikern Beeswing. De medeltida tongångarna kommer tillbaka på The old pack mule, där omständigheterna tvingar berättaren att skära upp och fördela den döda mulåsnan, men refrängen är gungande folkrock, vilket öppnar för ett par härliga, men korta gitarrsolon.

Lite oväntat har Ship to shore inga långa gitarrsolon. Mest handlar det om kortare, men perfekta, energiutbrott. De längsta, knappt en minut långa, finns på The fear never leaves you, Maybe och What’s left to lose, en ballad om förlorad kärlek med skivans bästa solo.

Skivan avslutas med country-inspirerade We roll, en ironisk sång om turnélivet, “we roll, from this town to the next town, we roll, never mind the weather…”. Den låter som något av ett farväl, med rader som: “We thank you for all your love down the years, we hope we brought you some joy and tears”. Men det är inte fallet. Thompson säger att han inte är redo att hänga upp sitt plektrum än. Dessutom är nästa album redan färdigskrivet och redo för inspelningsstudion. Det är skönt att veta.