Jakob Ainegren & Joel Andersson

Dela den här recensionen:

Det börjar med en vispolska, stillsam som ett segelflygplan över de värmländska skogarna. Så sätter dansen igång med Kniv Anders polska – spelmannens namn gör att man aktar sig för allt för våldsamma danssteg. En polska efter Sigfrid Fridman kräver också att man följer i dansen utan snedsteg. Så blir det en brudmarsch, tryggt och stadigt i Klarälvsdalen, följt av en schottis och reiländer. Fiolerna följer varandra på tersavstånd så det blir fylligt och klangrikt. Det låter som ett loppisfynd, ”så där spelade man på sjuttiotalet”, och javisst, Anders Rosén skötte inspelningen och Bo Anders Persson inspirerade spelmännen. Det är ett litet julbord som dukas upp – alla får vara med, både katten och grisen.