Heather Little

Dela den här recensionen:

Det hinner inte gå många minuter innan Heather Little vräkt mig i mattan och gjort en musikalisk ippon. Jag måste erkänna att jag inte var förberedd. Kanske underskattade jag den tämligen okända Texasbördiga singer-songwritern eftersom hon endast släppt ett album tidigare – för elva år sen! Kanske påverkade även hennes hopplöst ouppdaterade hemsida, som jag spanade in innan jag stoppade skivan i spelaren (det är som om hon inte vill att någon ska upptäcka henne). Men jag faller alltså handlöst redan under första lyssningen och lyckas inte ta mig loss förrän de tretton låtarna spelats till slut. 

Det är dock inga muntra berättelser som vecklar ut sig på By now. Little berättar om livets hårdaste erfarenheter och använder rikligt med svärta. Det handlar om misslyckade och såriga relationer, om att bli sviken och svika andra, om att gifta sig för ungt, om att inte räcka till och om en barndom präglad av en alkoholiserad och lynnig far:

”There ain’t no refuge, comfort, or shelter / Under my father’s roof” (My father’s roof).

Faktum är att vissa texter berör så starkt att det emellanåt nästan blir svårt att andas. Little sjunger som om hon menar varje stavelse och med sin fylliga och förtroliga röst har hon en direktlinje till den där platsen djupt inombords som börjar vibrera när musik är på riktigt. Det mest fascinerande är att det verkar som att hon inte ens behöver anstränga sig. Det låter så enkelt och avslappnat.

Det är tydligt att Heather Little försörjt sig på att skriva låtar åt andra under många år (även om hon inte spelat in dem själv) – hon är en fenomenal textförfattare. I många av sångerna finns inga återkommande refrängrader utan berättelsen får utrymme att veckla ut sig. Och så strösslar hon med korta, kärnfulla formuleringar som gjuter liv i texterna: ”I’ve been the girl in the truck / Been the wife on the phone” (Five deer county), ”I’ll know by the chaos in my chest and the peace in the eye / Our storm is making landfall tonight” (Landfall), ”You carved a hole in the soul of me / And I filled it up with gasoline” (Better by now).

Även det musikaliska hantverket är imponerande. Det är en luftig och själfull mix av country, bluegrass och amerikansk folkmusik med strålande instrumentinsatser från en rad meriterade musiker. Det fina är att varje låt har sin egen personlighet. Ena gången är det en cello som framträder lite extra och skapar karaktär, nästa gång ett gammalt piano. I andra låtar är det dragspel, trumpet, banjo, ståbas eller en ödslig elgitarr. Det skulle kanske kunna upplevas spretigt, men tack vare ett svängigt och tajt grundkomp – med bas, gitarr och trummor – utgör varje enskild låt snarare en del av en uppfriskande och varierad helhet. Och så ligger förstås Heather Littles röst ovanpå alltsammans som en varm, omslutande filt. En intressant detalj är att sju av de tretton spåren har gästande sångare, bland annat Patty Griffin och Ronnie Bowman, som bidrar med ytterligare nyanser. 

Det borde vara kriminellt att besitta Heather Littles resurser och inte dela dem med omvärlden oftare än var elfte år, men ännu värre om inte folk upptäckte ett av årets starkaste album.