Abdel Benaddi

Dela den här recensionen:

Jag blir lite förvirrad av den information jag hittar om Abdel Benaddi. Å ena sidan sägs det att skivan A dream in Essaouira är hans debutskiva, och det är i så fall onekligen en fantastisk debut av en mycket mogen gnawa-musiker. Men samtidigt omnämns han som sin generations viktigaste arvtagare inom gnawa-traditionen. Det är under alla omständigheter tydligt att skivan är en välproducerad presentation av en av genrens stjärnor. 

Abdel Benaddi spelar själv guembri, den tresträngade tunisiska lutan som introducerar melodin och bidrar med de fängslande basgångarna som utgör gnawans hjärtslag. Slagverken består av massor av qraqebs, de metalliska stora kastanjetter som skapar en skramlig väv på vilken guembrin och sången sedan dansar. Guembrin är den som leder och som i Abdel Benaddis händer också improviserar över sin egen grundmelodi. Sången består av en försångare (Benaddi själv?) som svaras av en kör av röster. När grundmelodin upprepas om och om igen skapas en hypnotiserande effekt som är typisk för gnawa. 

Det unika inom genren med denna skiva är Benaddis avancerade guembri-spel och de originella melodierna som sjungs här. På ett av spåren tar qraqeb-spelarna paus och det blir en fantastisk upplevelse med bara sångrösterna och Benaddis finurliga guembri. Det bådar gott för gnawans framtid med en stjärna som Abdel Benaddi.