Vid fritidsanläggningen Kukkola på den svenska sidan av Torne älv, alldeles intill den flera kilometer långa, mäktiga forsen och vid gränsen till Finland, hölls 23-26 maj en folkmusikstämma av ett mycket speciellt slag.
”Den här festivalen går ut på att vi ska hitta varandra över gränser. Ja, över alla slags gränser – inklusive generationsgränser.”
Så sa grundaren, Sven Keskitalo, när han hälsade gästerna välkomna, flertalet från de nordligaste delarna av Finland, Sverige och Norge.
Här talades – om vartannat – finska, finlandssvenska, meänkieli, svenska och norska. Även musikaliskt bjöds ett brett spektrum av uttrycksformer – innan invigningskvällen slutligen övergick i stämmospel och dans i den dagsljusa försommarnatten.
Först ut var trion PAM från syskonstäderna Haparanda/Torneå (med Päivi Heikura på sång och piano, Adam Huuva på sång och Mika Mustonen på elgitarr) som här gjorde sin första offentliga spelning och framträdde med smäktande ballader sjungna på både finska och svenska.
Publikjubel blev det när dragspelsvirtuosen Kaisa Ristiluoma från Rovaniemi intog scenen och med sitt spel nästintill hypnotiserade publiken, som klappade med i Finsk polka och därefter förstummades av hur hon med brett register framförde en rad melankoliskt präglade stycken. Särskilt uppseendeväckande när hon med suggestiv understämma fick det att låta som om en tramporgel med ens ackompanjerade dragspelet!
Bland övriga programpunkter under första kvällens konsertanta del gjorde trion Rällä från Uleåborg störst intryck, där musikerna (två fioler och dragspel) emellanåt även sjöng – alltsammans livligt, medryckande och passionerat.
Folkmusiken i dessa nordliga provinser har ofta en annan karaktär än i de södra delarna av Sverige – vilket jag påmindes om när Gärdebylåten framfördes lite senare på natten, och den med ens framstod som från en helt annan musikkultur …
Sven Keskitalo berättar när vi talas vid senare under festivalen att den första upplagan, benämnd Gränslös folk- och världsmusik, hölls här vid forsen i slutet av 1970-talet. Därefter har evenemanget hållits på olika platser i Tornedalen och under olika namn. Tidigare har det hetat bland annat ”Haparanda folkmusikfestival”, ”Gränslösa spelet” och ”Högsommarfest i Korpikylä”.
– Nu har vi så att säga så hamnat på ruta nummer ett igen, Kukkolaforsen, säger Sven Keskitalo, som också ger en bild av hur stämman i bästa fall kan utvecklas.
– Min vision är att barn, ungdomar, vuxna och äldre samlas till en årlig spelmansstämma och att de är förebilder för varandra. Att musiken, sång- och danstraditionen går i arv, vid sidan av nyskapad folkmusik.
Efter att Sverige förlorat Finland 1809 växte sig nationalismen stark och det kom att påverka den tidigare så gränslösa folkmusiken. Här i Tornedalen har dock finska och svenska folkmusiker behållit mycket av sin gränslösa kultur och inspirerat och påverkat varandra.
Tornedalsmänniskor är mycket gästvänliga och hälsar alla människor välkomna hit, hävdar Sven Keskitalo – som dock oroas av att folkmusikintresset är lågt bland ungdomar i dessa trakter.
Något liknande gällde dock även i exempelvis Värmland alldeles i början av 1970-talet. Det var då Gert Olsson med flera inledde de legendariska ungdomskurserna i låtspel i Ransäter och därmed banade väg för de kommande årens explosiva intresse för folkmusik.
I Tornedalen finns enligt Sven Keskitalo än i dag utbredda föreställningar om att folkmusik är något skamligt eller syndigt; det gäller främst inom de læstadianska kretsarna.
– Vi som på 1970-talet började spela folkmusik i samband med folkmusikvågen som rullade över Sverige, även i Tornedalen, visste inte att ett sådant förbud har funnits i Norrbotten och i Tornedalen. Äldre spelmän berättade hur de jagades ut ur lokaler där det ordnades dans.
Situationen påminner om den som Anders Zorn beskrev i Dalarna i början av 1900-talet och som fick honom att initiera Gesundastämmorna, i avsikt att rädda folkmusiken undan frikyrko- och nykterhetsrörelsernas uppfattningar att det fanns något syndigt förknippad med den. Många spelmän lär ha krossat sina fioler efter att de blivit frälsta.
Sven Keskitalo tror stenhårt på musikens makt att riva gränser.
– Vi bibehåller olikheterna i våra kulturer men samarbetar på ett djupare plan med varandra. Sådana här festivaler kan utveckla vår förmåga att se och känna våra medmänniskor, inte bara på ytan. Hjälpa oss att kärleksfullt, vänskapligt och ansvarsfullt behandla varandra som goda medmänniskor, som världsmedborgare.
Sven Keskitalo, i dag 74 år, har gjort stora insatser för att rädda den tornedalska folkmusiken. Exempelvis släppte han 2022 cd:n Gränslös musik från södra Tornedalen, där han spelar tillsammans med riksspelmännen Anders Hällström och Samuel Lundström.
Text och bild: Björn Erik Gustavsson
